Själfulla Eldkvarn bjuder inget extra
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-05-29
Jaha, ännu en Eldkvarn-turné har inletts.
Den blir säkert trevlig - den med.
Men landets mest själfulla rockband gör inget extra den här gången.
Det lät rätt trött och cyniskt det där.
"Jaha, ännu en Eldkvarn-turné...".
Men tyvärr:
Det är så det känns.
Och det är väl den här eminenta orkesterns förbannelse.
Få bestrider bilden av Eldkvarn som det mest fullödiga, mest besjälade och mest sympatiska rockband vi har i Sverige - men de flesta av oss har sett och upplevt detta besjälade kanonband så otroligt många gånger att det krävs något alldeles extra för att det ska kännas riktigt angeläget.
Såg storheten i musiken
Som under höstturnén efter utgivningen av mästerverket "Limbo", då östgötarna satte samman en riktigt ambitiös show för teatrar och konserthallar.
Plötsligt såg även de mest blaserade av oss den enorma storheten i Eldkvarns musik igen.
Men den här vändan är det liksom vardag igen.
En runda med vanliga Eldkvarn-spelningar.
Utmärkta versioner
De har sin avslappnade charm de också - på vackra Grönalundsteatern noterar jag utmärkta versioner av sånger som "Tennsoldater", långa "27" och inte minst "Mitt hjärta är ditt" från senaste skivan.
Men... ja, det känns lite förväntat och någon sommar vore det roligt om de höjde ribban en smula.
Eldkvarn Plats: Grönalundsteatern, Stockholm: Publik: Något hundratal. Längd: Två timmar. Bäst: Färska New York-novellen "Mitt hjärta är ditt" är väldigt fint. Sämst: Ingenting. Somliga av oss bara kan det här så väl.
Per Bjurman