Man blir glad av låtarna
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-04-15
Leading ladies - (00)7 sångerskor och (0)19 ledmotiv
Plats: Konserthuset, Stockholm. Längd: Knappt 90 minuter. Publik: Cirka 800. Bäst: Regina Lund och Dregen. Sämst: Maud Adams. Fråga: Vad kostade Maud Adams flygbiljett hit?
Med stor och duktig orkester i bakgrunden bjuder sju sångerskor på mer eller mindre personliga tolkningar av välkända ledmotiv ur James Bond-filmerna.
Det är en kul idé. Och om de senaste årens Bond-filmer ofta har varit besvikelser, blir man på något sätt ändå alltid glad och förväntansfull så fort man hör det där klassiska musiktemat eller någon av de oftast väldigt bra titelmelodierna.
Regina Lund sjunger mer intensivt än jag någonsin hört henne göra tidigare och Dregen kompar återhållsamt fräckt på gitarr, i en utflippad version av "Tomorrow never dies", som faktiskt är fullt i klass med Sheryl Crows original.
Har varit förtjust i kraften och sensualismen i Jill Johnsons röst ända sedan hon vann schlager-SM och hennes "License to kill" är bättre än Gladys Knights.
Tycker också att Gladys del Pilar har lite av Shirley Basseys djupa stämma. Det är ändå smart av del Pilar att här sjunga andra låtar än just de som Bassey sjöng.
Numren med alla tjejerna är också bra. Medan artisterna med musikalbakgrund inte riktigt hamnar rätt ensamma på scenen. Och kvällens konferencier Maud Adams har både svårt med svenskan och med att läsa innantill.
Om hon nu är så stolt över att ha varit Bond-brud två gånger, borde hon väl kunna prata fritt om det!
Jan-Olov Andersson