Winnerbäck får fans att – tystna
Publicerad 2011-09-17
Så tokälskad att publiken gör allt för att lyfta honom
GÖTEBORG. Allt är som vanligt.
Bara lite bättre.
Publikens stöd är som vanligt magnifikt.
Det går inte att skriva om Lars Winnerbäck utan att nämna hur fansen bär honom som den sista droppen vatten.
De flesta som ställer sig på en scen måste jobba satan i flera år – och i flera timmar – för att framkalla samma upphetsning.
Winnerbäck behöver inte ens anstränga sig. Det räcker att han darrar lite med högra smilgropen för att åskådarna ska yla mot taket. Ja, högra smilgropen. Föreställ er sedan vad som händer när det mulna ansiktet spricker upp i ett leende. Eller när han skämtar om Borås.
Responsen är visserligen ingen nyhet. Men här blir det en intressant effekt.
Winnerbäck uppträder med tre musiker. Setet är avskalat och mestadels akustiskt.
Vackraste hittills
Melodierna och texterna blir tydligare och vackrare när de bara backas upp av en trumpet, ett dragspel eller en cello. Versionen av ”Söndermarken”, som inleds med en tafatt och mumlande monolog om Linköping, kan vara den vackraste jag hört honom göra.
Kämpar för att sitta
Jag har sett många konserter där artister gör allt de kan för att överrösta publiken. Men det var länge sen jag såg en konsert där publiken anstränger sig lika hårt för att inte överrösta artisten.
De håller igen. De kämpar för att sitta ner i stolarna. Utlösningen kommer inte förrän i ”Hugger i sten”. Den fortsätter i ”Kom ihåg mig” och får stolarna att skaka i ”Elden”.
Winnerbäck spelar även fyra nya låtar. Några smälter in bland publikens favoriter utan problem, andra trampar luft.
Men framför allt är konserten ett bevis för att Winnerbäcks låtar inte nödvändigtvis följer rockmusikens lagar.
Ju mindre volym, desto större tyngd.