BILDSKÖN Showen är overkligt påkostad och stor. Men man får inte glömma en detalj – musiken, skriver Larsson. Foto: Aftonbladet Bild
CARDIFF. Nej, nej, nej, nej, nej.
Madonnas omsusade världspremiär lever verkligen inte upp till förväntningarna.
Den är ett rörigt och obegripligt fiasko.
INGET FEL PÅ FYSIKEN Man skulle kunna se konserten som ett avancerat aerobicspass, skriver Markus Larsson. Foto: Matt Cardy/Getty Images
Showen är naturligtvis overkligt påkostad och stor.
Madonnas fysik är dessutom minst lika förbluffande.
Och om man skulle se konserten som ett avancerat aerobicspass hade betyget givetvis blivit högre.
Men min uppgift är tyvärr inte att recensera den nyblivna 50-åringens kondition, utseende eller scenbelysning.
Det är musiken – en liten detalj som brukar glömmas bort så fort fenomenet Madonna kommer på tal – som bestämmer över helheten.
Och denna gång visar hennes omdöme och smak upp fatala brister.
Vägrar klia bakom örat
Showen känns bara som en onykter rallykörning mellan olika genrer och stilar.
Jag kan uppskatta Madonnas ivriga rastlöshet, att hon hela tiden vill vara lika modern som sin samtid och att hon vägrar att klia sin publik bakom örat.
Madonna gör om i stort sett varenda låt. Både gamla hits och nya favoriter presenteras i annorlunda versioner som ingen hört förut.
Discohits förvandlas till r'n'b och hiphop, latinpop ligger tät sked med östeuropeisk folkmusik, gospeln “Like a prayer” får plötsligt en pulserande europuls.
Det är definitivt inget fel på hennes fantasi.
Synd bara att det mesta låtar så förbannat illa.
Jag menar ... hon dräper till och med några av sina bästa låtar genom att dränka dem i ohyggliga hårdrockarrangemang.
Madonna brukar också ha en i det närmaste oöverträffad närvaro och utstrålning.
Jag kommer aldrig att glömma när hon gjorde entré i Horsens i Danmark för några år sen.
Hon rörde inte en min under showens första sekunder. Ändå gick det inte att undvika hennes pondus. Det kändes som om hela publiken – över 90_000 personer – höll andan.
Men i Cardiff är det en helt annan artist som står på scenen.
Madonna känns plötsligt kall och ansträngd och, ja, nästan alldeles vanlig.
Stämningen blir därefter.
Sektioner gapar tomma
Publikens entusiasm får inte precis läktarna att brinna. Det kan ju bero på att flera sektioner gapar tomma.
Många sörjer kanske att Madonna inte kommer till Sverige.
Var lugn. Släng besvikelsen i papperskorgen.
Ni missar inget.
Madonna Världspremiär: Millennium Stadium, Cardiff. Publik: 35 000 (Eftersom arrangörerna krympt kapaciteten räknas den siffran som fullsatt. Annars kan arenan svälja över 70 000 personer.) Längd: Knappt två timmar. Bäst: “Vogue” och “4 minutes”. Sämst: Kan tyvärr inte välja mellan metalflosklerna “Borderline” och “Hung up”. Fråga: Har någon sett Madonnas försvunna fingertoppskänsla? Dog den i natt?
