Ternheim lovar gott

Markus Larsson

Anna Ternheims musik fast i ett vinterland

Leaving on a mayday (pop)

Musiken sitter fortfarande fast i ett vinterland.

Låtarna är klädda i rimfrost och utspelar sig i en värld som liknar den Kent målat upp i 13 års tid – den där människor pulsar fram genom ett kallt, Ingvar Kamprad-designat land med uppfällda kragar.

På det viset är Anna Ternheims tredle album ingen direkt kursändring. Hon fortsätter envist att sjunga i moll om medelklassens ombonade ångest.

Men däremot går det inte att missa att Ternheim samarbetar med den flitigt anlitade producenten och artisten Björn Yttling.

Med sina studsande basgångar och slagverk känns exempelvis första singeln ”What have I done” som en deprimerad kusin till Peter Bjorn and Johns hit ”Young folks”.

Och ambitionen verkar ofta vara att placera musiken i en friskare och mer direkt popkontext.

”Terrified” liknar en grandios Phil Spector-ballad som går på lugnande medel. ”Losing you” är simpel pop för vuxna goter och ”Damaged one” består i stort sett av Ternheims röst, rullande trummor och stråkar.

Synd bara att den utvecklingen inte får större plats.

Mycket på ”Leaving on a mayday” är mer konventionellt och väntat. De bistra folkballaderna är mest öronparfym och slentrianmelankoli för folk som föredrar vackra ljudkulisser framför musik som lämnar djupa sår efter sig.

Men behållningen är ändå att Ternheim har börjat bryta sig loss från sitt trygga – och i längden rätt monotona – uttryck.

Hennes framtid verkar vara mer lovande än hennes historia.

Bästa spår: ”Terrified”.