Regina Spektor är befriande oknasig
Publicerad 2013-08-03
Regina Spektor hyllar visserligen sill och drar en vals på ryska.
Men på det hela taget är hon befriande oknasig.
Det krävs i regel några doser av balanserande ljus och humor för att mörker och vemod i musik verkligen ska nå fram.
Många melankoliker och allvarssångare löser det genom att vara förlösande roliga mellan låtarna.Ron Sexsmith och Billy Bragg brukar ofta vara rena ståuppkomiker.
Riskfylld väg
När Regina Spektor kom fram i början av 00-talet gjorde hon i stället till sin grej att tryffera tunga låtar om skilsmässor och svek med olika sorters knepig knasighet, musikalisk såväl som textmässig.
En betydligt mer riskfylld väg att gå, men det var inte minst det som satte den rysk-amerikanska singer-songwritern på kartan, och den snabbt växande publiken älskade just den excentriska naivismen.
Även jag kan charmas när hon härmar kanonskott i nya ”All the rowboats” eller delfinsången i ”Folding chair” men Regina Spektor är så begåvad att hennes låtar nästan alltid blir bättre ju rakare de är.
Står för sig själva
Som finalakt denna första festivalkväll på Skeppsholmen berättar hon förvisso om hur hon har ”ätit all sill i Stockholm” och sjunger en vals på ryska.
Men hon har numera så mycket självförtroende bakom sin flygel att hon allt oftare vågar låta melodierna stå för sig själva.
En klassiskt snittad heartbreakballad som ”How” och den helt färska, bitvis nästan Suicide-manglande ”You’ve got time” - vinjettlåten till Netflix-serien ”Orange is the new black” - är bara två av flera fina exempel på det.
FAKTA
Regina Spektor
Plats: Stockholm Music & Arts, Stockholm. Publik: 10 000. Längd: 83 minuter. Bäst: ”Samson”. Sämst: ”Call them brothers”, låten ihop med maken Jack ”Only Son” Dischel, står tämligen still.