Opersonlig folkbildning
Publicerad 2012-07-19
The Gaslight Anthem – Handwritten
Mercury/Universal
ROCK The Gaslight Anthem står i jättarnas skugga.
Det är så oerhört lätt att härleda musiken till de mest uppenbara rockförebilderna.
Gruppen kommer från New Jersey, där alla med gitarrer verkar få slitna jeans och textrader som ”they’ll bring you up to do, just like your daddy done” till jordnötssmöret och frukostflingorna.
Inför det fjärde studioalbumet ”Handwritten” sa sångaren Brian Fallon att musiken lät som om ”Foo Fighters eller Pearl Jam spelar Tom Petty-låtar”.
The Gaslight Anthem är en mash up mellan romantisk highwayrock och punk.
Men det finns två problem.
Skivans producent Brendan O’ Brien, ett namn som alltid anlitas när artister vill göra storbolagsrock för massorna, placerar ofta musiken i ett trubbigt ingenmansland. Det låter stort och dyrt, inte personligt.
Och som sämst är Gaslight Anthem en Tom Petty som tolkar Green Days MTV-punkiga album ”Dookie”.
Men det handlar om perspektiv.
Jag misstänker att de som växte upp med The Gaslight Anthems influenser inte har så mycket att hämta här. De ska framför allt undvika att lyssna på skivans bonusspår. Versionerna av Nirvanas ”Sliver” och Pettys ”You got lucky” är ett trauma för känsliga öron.
Däremot kan deras passionerade hållning – Fallon sjunger vartenda ord som en distanslös tonåring – säkert få många att upptäcka original som de aldrig annars hade hört talas om.
Brian Fallon kan inte sluta prata om The Replacements. Ibland närmar sig även musiken Paul Westerbergs fantastiska slammerserenader.
Och om The Gaslight Anthem får någon att upptäcka skivor som ”Tim” och ”Pleased to meet me” har bandet fyllt sin funktion.
Folkbildning är större än rock.
Bästa spår: ”Mae”.