Barockt – som vanligt
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2005-11-09
Kate Bush ger en introvert predikan till de redan frälsta
KATE BUSH
Aerial (pop)
3,141592653589793238462643383279...
Nej, du läste rätt. Det är inget tryckfel. Det är refrängen i ”pi”. Att Kate Bush räknar upp decimaler är också det mest uppseendeväckande med hennes första album på 13 år.
Resten är ungefär som vanligt – barockt. Bush blandar yogamusik med fågelkvitter och kammarstråkar, upplever stor erotik när kläder blandas i en tvättmaskin och tycks aldrig bli av med sin fascination för berg och kullar.
Kate Bush har något oväntat fått en sorts renässans under sin långa frånvaro. Artister som Robyn har, åtminstone i teorin, sålt in Bushs komplexa konstpop till en generation för vilka ”Wuthering heights” inte betyder ett smack.
Men utan den enkla popdramatiken från ”Hounds of love” och de vackra balladerna från ”The red shoes” blir dubbelskivan bara en introvert predikan till den mest fanatiska avdelningen i Bush-administrationen.
Dubbelskivan bevisar, med några få undantag, bara en sak. Fågelkvitter låter bättre i skogen.
Bästa spår: ”Nocturn”.
Markus Larsson