Usher är bitvis helt briljant
Publicerad 2012-06-15
R’N’B Det finns bra och dåliga nyheter. Låt oss börja med de goda. ”Climax” är årets låt. Ett produktionsmässigt under där lyssnaren hålls på halster i väntan på en refräng som aldrig exploderar. I stället svävar den lätt en knapp decimeter över marken, uppburen av Ushers falsett från himlen: ”Going nowhere fast, we’ve reached the climax”.
Med den singeln lovade r’n’b-kungen prinsessan och halva sitt rike. Lika lovande lät ryktena om att Ushers experimentlusta väckts till liv efter en konsert med Mumford & Sons på Coachella-festivalen.
Men låt oss landa. R’n’b-album signerade superstjärnor är sällan fantastiska som helhet. ”Looking 4 myself” är tyvärr inget undantag.
Swedish House Mafias bidrag som heter, ja, ”Euphoria” vinner inget schlager-EM. Pharell-producerade vintagesoulen ”Twisted” är sömnig. Och titelspåret, samarbetet med Empire Of The Suns Luke Steele, visar sig vara mer spännande på pappret än i verkligheten.
Bara när 33-åringen släpper fram sin mörka sida – i ”I care for U” och ”What happened to U” – och jämrar sig över hur sju grammys, platinaskivor på väggen och privatplan till Frankrike aldrig kan bedöva saknaden efter någon att hålla i handen, lever han upp till de skyhöga förväntningar som måste ställas på ett underbarn. I de stunderna förlåter man nästan Usher för att han släppt Justin Bieber fri för allmänheten.
Bästa spår: ”Climax”.