Övertydlig lyrik fäller Katie Melua
Publicerad 2012-11-22
Det är en anglofil popklassiker. Simon Amstell, programledare för ”Never mind the Buzzcocks”, försöker få Amy Winehouse att sluta hänga med Peter Doherty. Han föreslår den sundare duettpartnern Katie Melua.
”Jag skulle hellre ha katt-aids, tack”, svarar Winehouse och lutar sig trotsigt tillbaka i stolen.
Winehouse motsats
Elakt, ja. Men Melua är också Winehouse diametrala motsats – en slags popmusikens doftljus.
Ackompanjerad av en stråkkvartett, en pianist och en skallig manstrio, som alla mer eller mindre liknar den forna Oasis-medlemmen Bonehead, framför hon sina sånger. Det är egentligen inget fel på ”If you were a sailboat”, ”The closest thing to crazy” och ”Call off the search”. Problemet är den övertydliga lyriken som gör ständiga magplask av typen ”If I was a telephone you’d ring me all day long”.
”Helnöjd”
Den Georgien-födda brittiskans musik döljer ingenting undan ytan. Vad du hör är vad du får. Har man inga högre anspråk än så på sin rock är jag säker på att man är helnöjd med konserten.