Industrirocken har mognat
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-28
I Sällskapet gör Joakim Thåström det som ingen förväntat sig – igen
Sällskapet (rock)
Dust/Universal
Varje gång Joakim Thåström riskerar att bli folkkär på allvar lyckas han alltid skickligt riva ned det som byggts upp med något som ingen förväntat sig.
Han gjorde det i Peace Love & Pitbulls i början av 90-talet och gör det på sätt och vis igen i Sällskapet, ett löst projekt ihop med Pelle Ossler och Niklas Hellberg.
Hellberg fanns med redan i PLP och Ossler, med sin smak för det gnissliga och febriga, smälter givetvis in perfekt här.
För Sällskapet skulle med lite god vilja kunna beskrivas som en lite mognare – Thåström fyllde, osannolikt nog, 50 förra veckan– vidareutveckling av den industrirock som PLP pumpade ur sig från Amsterdam för 15 år sedan.
Ljuden är dovare, långsammmare och betydligt mer dämpade men de mörka, elektroniskt europeiska stämningarna som rusar fram längs den här rälsen bär ändå ekon från då. Inte minst när Thåström väser ur sig fragmentariska minnen från Hamburg-baren Nordlicht och Amsterdams centralstation.
Det är instrumentalt och emellanåt allt annat än lättuggat, men också djupt suggestivt. Inte minst när Nina Ramsby kliver in bakom mikrofonen i ”Järnstaden”.
Bästa spår: ”... den dan”.