Kanon - tack vare whiskyn
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-26
Springsteens nya album förmedlar värme
Bruce Springsteen – We shall overcome: The Seeger sessions
Columbia/Sony BMG
FOLK/ROCK
Det kunde ha blivit arkeologi.
Det kunde ha blivit en stel och opersonlig historielektion med pekpinnar och plektrum och hakan i handen.
Det blev precis tvärtom.
Albumets låtar är allihop förknippade med folksångaren och människorättsaktivisten Pete Seeger - ett av den amerikanska vänsterns främsta språkrör på 50- och 60-talen - och de flesta av spåren är äldre än valfri landsväg.
Men Bruce Springsteen tolkar inte folklåtarna - han slår sönder dem. Tillsammans med The Seeger Sessions Band - en stor orkester med bland andra Conan O"Brien-profilen Richie "La Bamba" Rosenberg på trombon - piskar Springsteen fram en rusig kakofoni av country, bluegrass, tex mex och begravningsmarscher från New Orleans där alla inblandade försöker överrösta varandra.
Musiken rumlar och rullar, slår huvudet i bordet och spiller öl över pianotan-genterna. Det märks, precis som det medföljande dvd-materialet visar, att whisky varit ett kreativt drivmedel och att Springsteen för en gångs skull hängt in sin perfektionism i garderoben.
På senare år har Bruce Springsteens största stunder präglats av andlighet och gospel. "We shall overcome: The Seeger sessions" är inget undantag. Versionerna av "O, Mary, don"t you weep" och "Eyes on the prize" - spirituals som här framförs med två vitt skilda temperament - är oförglömliga.
Där förmedlar Springsteen en närmast oslagbar värme.
Där har ni rötterna till "My city of ruins" och "Land of hope and dreams".
Där har ni skivans hjärta.
Bästa spår: "Eyes on the prize".
Markus Larsson