Snyggt men svagt

Håkan Steen

Brandon Flowers – ”Flamingo”

helskärm

POP När The Killers berättade att de skulle ta ett år ledigt hade Brandon Flowers redan skrivit de flesta låtarna till det som var tänkt att bli fjärde albumet.

Det är dem vi nu i stället får höra på hans första soloskiva.

Som ni kanske anar är den inte något radikalt steg åt sidan. Det lär gå utmärkt att göra arenarock av det mesta från ”Flamingo” också.

Och även om Flowers har levt igenom en del prövningar sedan vi senast hörde ifrån honom – hans mor dog i cancer i februari – är det svårt att tolka texterna som speciellt mycket personligare.

Det är som vanligt inget slarv med hantverket. Med hjälp av den kredibla producenttrion Stuart Price, Brendan O’Brien och Daniel Lanois levererar Flowers modern, dynamiskt blandad, genuint genomamerikansk poprock för topplistorna.

Därmed inte sagt att det låter spekulativt. Flowers verkar verkligen gilla när det låter precis så här. Han kommer att älska att leda allsången i ”Magdalena” och se mobilkamerahaven i ”Crossfires”.

Och jag har alls inget emot spår som den svällande hatkärleksförklaringen till hemstaden i ”Welcome to fabulous Las Vegas” eller Jenny Lewisduetten ”Hard enough”.

Men precis som med The Killers är det emellertid väldigt lite av det här som verkligen slår igenom den snygga fasaden.

”Flamingo” låter som att den är full av uppriktiga känslor men det är ganska sällan som de ... känns.

BÄSTA SPÅR: ”Hard enough”.