Flummig flower power-hiphop

Common

Electric circus (hiphop)

Skivan är inte precis lätt att få grepp om.

På gott, men mest ont.

Det positiva är att ”Electric circus” knappast låter som något annat som släppts i år. Common har valt bort sitt enkla, jazzorienterade och besjälade sound som präglade de två föregående albumen ”One day it’ll all make sense” och ”Like water for chocolate” – det sound som fungerade som en organisk motståndsrörelse mot allt vad Jay-Z står för.

Med ”Electric circus” verkar Lonnie Rashied Lynn från Chicago ha strävat efter att spela in en egen, tillbakalutad variant av antingen OutKasts ”Aquemini” eller NERD:s ”In search of...”

Och av bara farten har han letat upp sina sönderspelade vinyler med Jimi Hendrix och Sly Stone och lånat en gammal orgel som The Doors använde för länge sedan. Fan vet om inte Common också tycker att den monumentalt pretentiösa plattan ”The rainbow children” med Prince är helt okej.

”Electric circus” består av rejält flummig flower power-hiphop. Och Commons flummiga flower power-hiphop visar stundtals upp en imponerande musikalisk bredd. Men den är lika ofta irriterande fragmentarisk och ostig.

Var är låtarna? Var är uppföljarna till storverken ”Retrospect for life” och ”The 6th sense”? Fråga inte mig.

För det mesta får jag bara lust att slå av skivan och sträcklyssna på Fat Joes ”Loyalty” i stället.

Markus Larsson