Harry Styles är en trollkarl

Markus Larsson

KONSERT Spelningen är kanske inte lika perfekt som väntat.

Men den reservationslösa kärleken mellan Harry Styles och publiken är oförglömlig.

Se jättekön till Harry Styles-konserten: ”I tio år har han bara suttit på väggen”

Harry Styles
Plats: Tele 2 Arena, Stockholm. Publik: Fullsatt. Längd: Drygt 90 minuter. Bäst: ”Cinema”, ”As it was”, ”Boyfriends”, ”Watermelon sugar” och Harry Styles själv, förstås. Sämst: Att han inte spelar ”Little freak”.

”Harry, Harry, Harry, Harry...”’

Stämningen innan konserten är löjlig.

Som vanligt är Queens ”Bohemian rhapsody” introlåt. Den spelas i sin helhet och allsången hade blåst bort Sanna Nielsen till Baltikum.

Majoriteten har inte bara laddat sedan de började köa i morse. De har laddat en hel pandemi.

Egentligen har Harry Styles vunnit redan där. Sedan går 28-åringen från Redditch upp på scen.

Responsen är, åter igen, löjlig. Jag flyger nästan ur stolen och in i väggen.

Det hade räckt med att han skrikit ”Vi älskar köttbullar”, och tackat för sig. Det hade ändå varit en av årets mest minnesvärda spelningar.

Jag kommer inte på en annan artist som kan skapa ett ”vi” på en lika stor arena med samma lugna värme, respekt och artiga charm.

Vid ett tillfälle plockar han upp en skylt från publiken där någon har skrivit på engelska:

”Ska jag fria? Hon står här bredvid mig.”

Det får hon gärna göra. Och svaret blir ja. Det är bara en vanlig kväll i Harry Styles värld.

Vid ett annat avbryter han en låt, ”Late night talking”, eftersom någon inte mår bra längst framme vid kravallstaketet. Han väntar bekymrat in ett klartecken innan konserten kan fortsätta. Är alla ok? På riktigt? Bra.

Styles kan knappast beskrivas som en vanlig pop- och rockstjärna.

En av höjdpunkterna, balladen ”Matilda”, är exempelvis baserad på barnboken med samma namn av Roald Dahl. Den handlar om hur en begåvad ung flicka lär sig själv att läsa för att fly från sina elaka föräldrar och hemska rektor.

När Harry Styles skrev låten funderade han på hur man skulle prata med henne som vuxen.

Orden känns, precis som i alla andra låtar, riktade direkt till varenda enskild individ som står och lyssnar:

”You can let it go / You can throw a party full of everyone you know / And not invite your family ’cause they never showed you love / You don’t have to be sorry for leaving and growing up.”

På ett sätt är det lätt att jämföra Harry Styles med Robbie Williams. Båda började i ett pojkband, båda var den coolaste medlemmen, båda gick vidare och byggde en solokarriär som snabbt växte sig större än Take That respektive One Direction.

Men Styles är inte alls samma arenarockande alfahanne. Det finns en anledning till att han döper sina låtar till ”Treat people with kindness”.

Han representerar ett mjukare och modernare mansideal, inte minst musikaliskt. Konserten är en kråsskjorta av yachtrock, soft soul, Simon & Garfunkel-stickad pop och Tokyo-funk med mjuka sulor.

Konserten är kanske inte alltid perfekt. Vissa av de mer känsliga nyanserna i musiken manglas sönder av arenans gigantiska burkljud. Och det märks ibland att Styles tog ett rejält kliv upp först på senaste albumet ”Harry’s house”.

Extranumren gör dock invändningarna försumbara.

”Sign of the times” svävar fram på en stjärnhimmel av tiotusentals smartphones och ”Watermelon sugar” kan vara den gulligaste poplåten som har skrivits på 2000-talet om att, ja, gå ner på en tjej.

”As it was” är ett segervarv och sedan får Harry leka gammaldags rockstjärna i ”Kiwi” i några minuter, en låt som hade varit ett rätt outhärdligt riffgyckel med en annan artist.

Han uppträder inte inför publiken utan med dem, utan avstånd eller filter. Med ett litet lyhört band, som bland annat består av svenska basisten Elin Sandberg, skapar han en vacker illusion av att alla kan vara sig själv tillsammans så länge musiken varar.

Man vill stanna kvar i den kollektiva lyckan mellan Styles och den fantastiska publiken, där den ukrainska flaggan hela tiden projiceras på scenen.

Det är en rar, kvinnohyllande och regnbågsfärgad liten bubbla som är så mycket vackrare än världen utanför.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik