Kid Countrys bästa

Markus Larsson

Kid Rock Born free

helskärm

COUNTRYROCK På fritiden brukar min vän Fredrik Virtanen roa sig med att recensera filmer utan att ha sett dem.

Han påstår att det går att sätta rätt betyg genom att titta på affischerna. Låter det oseriöst? Inte alls. Virtanens ”Saida-betyg” brukar stämma kusligt bra. Bättre än de flesta recensioner som, antar jag, skrivits efter att proffstyckarna verkligen sett filmerna ifråga.

Jag kan applicera samma arbetsmetod på ”Born free”. Jag behöver inte ens lyssna för att veta att det är Kid Rocks bästa album hittills. Det räcker att göra lite research och titta på omslaget.

Musiken är producerad av Rick Rubin. Bland de medverkande musikerna märks namn som Benmont Tench från Tom Petty & The Heartbreakers, David ­Hidalgo från Los Lobos och Mary J Blige. Dessutom spelar Bob Seger, kungen av radiovänlig och amerikansk heartlandrock, piano i utmärkta balladen ”Collide”. Dessutom: bilstolarna på skivomslaget är beväpnade. De bär revolverbälten. Coolt.

Allt det tyder på att Kid Rock har skrotat hårdrocken och ambitionen att vara den felande länken mellan Limp Bizkit och Snoop Dogg. ”Born free” verkar vara en skiva som snarare stannar och tankar mellan The Faces, Jackson Browne och en gospelkör.

Men Kid Rock har inte Rod Stewarts röst och når knappast upp till Jackson Brownes melodier. Han är för rocktjock för honky tonk och kommer aldrig bli lika mycket country som George ­Jones. Det kan bara bli ett betyg: tre plus.

För ordningens skull lyssnar jag igenom ”Born free” ändå.

Och se där.

Jag hade rätt.

Bästa spår: ”Collide”.