Har hits men klen karaktär

Håkan Steen

helskärm

Olly Murs må sakna tydlig musikalisk profil, men är så mycket showman att han på sikt kan ge Robbie Williams en match.

I somras värmde Olly Murs upp för Robbie Williams på Ullevi och den här kvällen gör 29-åringen från Essex stockholmsdebut för egen maskin.

Nämnda maskin får dock synnerligen god hjälp av den mest entusiastiska tonårs­publik jag har upplevt sedan Justin Bieber på Globen i våras.

Glad pubgamäng

Sångaren må ha rullat in i popvärlden som tvåa i brittiska ”X factor” för fyra år sedan men vill uppenbarligen mer med sitt artisteri än att vara snygg flickidol. Han odlar samma oförställda aura av glad pubgamäng som idol­en Williams varit så framgångsrik med efter Take That.

Vi har således att göra med en ohejdad publikfriare. Murs förklarar hur glad han är att äntligen få spela i ”the capital of the most beautiful women in the world” och spexar i blågul vikinga­hjälm och Zlatan-mask inför ett hav av twittrande smart­phones.

Detta med en avväpnande stor dos karisma som kompenserar för oväntat mycket av musiken.

Bubblig final

Visserligen svänger bandet till paradnumret från ”X factor”, Stevie Wonders ”Superstition”, bättre än väntat. Jag har heller inget direkt emot den högst okomplicerade retrosoulpopen i ”Personal” eller ”I’m OK” och hör varför r’n’b-smek­aren ”Loud and clear” och Wham-bubbliga finalen ”Trouble­maker” är hits.

Men det är ju inte låtar att bära med sig hem. Olly Murs partyutbrott och heartbreakballader må hitta rätt in i målgruppen, men ska han bli den riktigt store generations­överskridande entertainern som säkert är drömmen måste han hitta ett mer personligt uttryck som han verkligen bottnar i.

Olly Murs

Plats: Arenan, Stockholm. Publik: 1 178. Längd: 85 minuter. Bäst: ”Heart skips a beat” river hela haket. Sämst: ”One of these days”, anonym standardballad.