Folksoul med kvistar i håret

Beth Ortons avskalade melodier blommar sent

Comfort of strangers (pop)

Författaren Truman Capote stod till slut inte ut med sina texter. I förordet till 70-talsantologin ”Music for chameleons” berättar han att romanerna, reseberättelserna, novellerna – i princip allt han skrivit, inklusive mästerverket ”In cold blood” – aldrig nått sin fulla potential. Meningarna var enligt honom så ordrika och målande att de snarare dolde än förstärkte historiernas kärna.

På sitt fjärde album verkar Beth Orton ha rannsakat sig själv och kommit fram till samma slutsats som Capote (och otaliga artister före dem). Hon skalar av i stället för broderar ut. Med hjälp av producenten och artisten Jim O’Rourke, som bland annat har jobbat med Wilco och Sonic Youth, och den tyste amerikanen M Ward koncentrerar hon sig på sin karriärs röda tråd – urgammal folk och soul.

”Comfort of strangers” är folkpopalbum med mossa på byxorna, kvistar i håret och träskor på fötterna. Och melodierna börjar inte blomma förrän efter tredje lyssningen.

Bästa spår: ”Safe in your arms”.

Markus Larsson