För lite svärta när Ledin står på scen

Håkan Steen

Bygdens son kommer hem och bugar sig för rötterna.

Det är både vackert och rörande.

Men Tomas Ledins twist på folkmusik blir lätt lite för trygg för att verkligen beröra.

Man vill ju gilla Tomas Ledin. Han verkar vara en person med såväl stort hjärta som socialt patos. Varje gång han pratar om musik i intervjuer blir man nyfiken på hans skivsamling. I kväll diskuterar han zenbuddhism och citerar PO Enquist.

Därför tändes hoppet när den folkkäre Sandviken-sonen aviserade något så oväntat som en folkmusikplatta, en skiva om rötterna i Ånger­manland och vikten av att förstå varifrån man kommer.

Berättar små historier

Det finns gott om goda ansatser på albumet ”Höga Kusten”, som han spelar stora delar av i kväll. På ett klassiskt Folkets Hus, med pappa Folke i publiken och inte långt från barndomsparadiset Lövvik och Lunde där farfar Jonas gick i tåget när de ökända Ådalen-skotten föll 1931.

Ledin berättar små historier och de sju i bandet ”landslaget i folkmusik”. Men konceptet med banjo och mandolin doftar minst lika mycket Springsteens ”Seeger sessions” och vanlig Ledin-pop som norrländsk folkmusik.

Driven underhållare

62-åringen är självklart en driven underhållare även i kväll och jagar fram rena väckelsestämningen i en munspelsstompig ”Hon gör allt för att göra mig lycklig”.

Men Tomas Ledins provinsrockambitioner känns ofta väl feelgood-anekdotiska.

Landets meste skildrare av lycka vågar sig inte tillräckligt långt ner i mörkret den här gången heller, trots att ämnet onekligen bjuder in till det.

Tomas Ledin & Höga Kusten-Kapellet

Turnépremiär: Folkets Hus, Kramfors. Publik: 587 (utsålt). Längd: Två timmar. Bäst: Afrobeatversionen av ”Vi är på gång”. Sämst: Försöken att sjunga på ­dialekt.