Feist charmar en svårflörtad publik

Håkan Steen

helskärm

Det är fem år sedan Leslie Feist senast var på Cirkus. Då hade albumet ”The reminder” just exploderat och Feists folkpop hördes plötsligt i var och varannan klädbutik och tv-serie.

Plattan skulle så småningom sälja i över en miljon exemplar. Men den kanadensiska singer-songwritern upplevde inte sin lyckligaste tid för det. När hon i höstas följde upp med albumet ”Metals” lät det märgigare, tvärare och med mer blues i botten i både lyrik och musik.

Det är ofta i det uttrycket hon nu även stöper sina sånger live.

Sprött viskande

En ombytlig trio kompmusiker leder lyhört en låt som ”Comfort me” från sprött viskande till ett trumdundrande inferno. De tre tjejer som utgör sångtrion Mountain Man håller Feists sånger kvar vid folkrötterna varje gång de vill dra åt det artpoppiga.

Själv har Feist inte bara en röst som är cool på ytan och blossande blå under. Hon spelar också gitarr så effektivt primalt att det kantiga solot i ”How come you never go there” river ned jazzapplåder.

Och även om stockholms­publiken i början är sedvanligt avvaktande lyckas hon snart charma den att sjunga fyrstämmig kör i ”So sorry”.

Vågar stuka hits

Ett sedan länge utsålt Cirkus får nästan två timmar av en artist som har sin bästa tid just nu, som får klassisk folk och gammal radiopop att kännas helt ny och vågar stuka om hits som ”Mushaboom” och ”Sealion” radikalt för att hålla dem levande.

Dessutom bjuder hon in uppvärmaren Eirik Glambek Bøe från Kings Of Convenience för att göra duett av hans låt ”Know-how”.

Givetvis låter han bättre än någonsin när Feist står bredvid och skiner.