Fansen lyfter skygg Zelmani
Publicerad 2011-11-16
Relationen mellan Sophie Zelmani och hennes fans är trevande men trogen. Och lika rörande som en tafatt kärlekskomedi på tv.
Dialogen utspelar sig sporadiskt under konserten och är här återgiven i några höjdpunkter.
Sophie: ”Skönt att träffa lite folk för en gångs skull. Som kontrast till att sitta hemma och käka choklad och ångesta.”
Chardonnay-smuttande kvinna i publiken: ”Skål Sophie!” Sophie: ”Skål.”
Ensamma låtar
Go och glad göteborgare: ”Sophie, vi har saknat dig väldigt mycket.” Sophie: ”Detsamma. Jag är helt ensam annars.”
Det är ett trevande samtal. Men ändå, eller kanske just därför, så väldigt rörande. Tack vare publikens påhejande blir den scenskygga artisten sakta men säkert mer bekväm medan hon sjunger några av de ensammaste sånger vi har i det här ensamma landet. Lars Halapi, hennes egen Mark Knopfler, utmejslar melodier så självklara som hade han hittat dem någonstans i naturen.
Våra novemberbräckliga själar behöver en sån som Zelmani.