Sylvasst Jerry – du utklassar alla

Markus Larsson

Williams höjdpunkten i en rörig pyttipanna

SKELLEFTEÅ. Julgalan 2007 kan sammanfattas ett förnamn och efternamn.

Jerry Williams.

65-åringen är den enda artisten som kör ett fullt set och han utklassar allt annat som ställer sig på scen.

Visst, ett par långa mellansnack om Rock-Ragge och Ray Charles kunde ha kapats på mitten. De drunknar i sorlet av 3 000 norrlänningar som springer fram och tillbaka mellan baren och rödbetssalladen.

Men resten är så förbluffande bra att jag måste nypa mig i armen.

Spetsa mygga

Karln har ett par skor som skulle kunna spetsa en mygga. Och intensiteten är ännu vassare. Det finns ingen svensk artist som älskar sin gamla rock’n’roll lika mycket som den gråhårige raggaren från Solna. Inlevelsen i kvällens versioner av ”Vintersaga” och ”Long tall Sally” är sanslös.

I övrigt handlar det om en väldigt rörig pytt i panna.

Stort hey baberiba

Richard Street, amerikanen som en gång i tiden sjöng falsett i The Temptations, gör en habil karaokeversion av ... Temptations.

Linda Sundblad sjunger sådär, Sonja Aldén har en imponerande utstrålning, Andreas Johnson gör sitt jobb och det största med Brolle Jr är fortfarande hans lugg.

Markoolio är däremot ett stort hey baberiba, oavsett om han sjunger ”Mors lilla Olle” eller ”Värsta schlagern”.

Men den absoluta höjdpunkten är ändå när Jerry Williams tappar fattningen i ”I can jive” och gör en duckwalk med mikrofonstativet.