Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Simon, Simone

Alicia Keys gör väl tillrättalagd vuxensoul

Publicerad 2012-11-23

SOUL Alicia Keys största stunder har varit tryckare med grandiost på-liv-och-död-tema. Sånger så stora att de egentligen bara gjorts rättvisa framförda vid en flygel i ett dyrt och studioregisserat ösregn på toppen av Empire State Building. Ballader där varje melodi platsar på vilken ”Songs in the key of life” som helst. Och varje skolad wailning hotar att brista ut i gråt.

”If I ain’t got you”. ”No one”. ”Try sleeping with a broken heart”.

Hon har levererat dem i snart ett decennium, med sitt treoktaviga röstomfång och Beyoncés Knowles som enda överkvinna.

Men på ”Girl on fire” saknas Den Där Balladen. Kanske beror det på att hon är tryggt gift med producenten och rapparen Swizz Beatz samt mamma till ­sonen Egypt, som är med och bebisjoddlar på albumet (r’n’b-världens första exempel på joddling sedan R. Kelly utövade den tyroliska sångstilen i snuskiga ”Echo” för tre år sedan.) 

I inledande ”Brand new me” sjunger Alicia Keys om hur de senaste årens omvälvande händelser förändrat henne. Rösten är raspigare än någonsin, men fonden är den typen av hyvens John Legend-nummer vi hört henne göra förut och bättre. Överhuvudtaget fastnar den begåvade sångerskan och låtskrivaren i en vuxensoul som är lika klanderfritt tillrättalagd som en soffgrupp från Mio möbler. Bland de mer tillbakalutade spåren är det egentligen ­bara ”One thing”, ett samarbete med den så fulländade Frank Ocean, som sticker ut. Det är frustrerande, ­eftersom 31-åringen från Manhattan stundtals är ­någonting mycket mer spännande på spåren.

”New day”, som även släppts på singel i annan version av 50 Cent, är ett steg framåt, men ärligt talat mest en parafras till Beyoncés ”Run the world (girls)”.

Alicia Keys femte album är bäst när någonting kommer in och stör den pepparkakssöta stämningen. Som när världens bästa gästrappare – Nicki Minaj – äger singeln ”Girl on fire” med två resoluta ordsalvor om vapen, piller, rom och – hästrancher.

Albumet avslutas med ett crescendo där Alicia upprepar ordet ”Halleluja”. Lite mindre ”Halleluja” och lite mer rom och hästrancher nästa gång, om man får ­önska. 

Följ ämnen i artikeln