Sweden Rock Festival: Def Leppard smeker medhårs i värmeböljan
SWEDEN ROCK. Vardagsflykt, värmebölja och ett Def Leppard som mestadels smeker medhårs.
Sweden Rock Festival, som i år firar 30 år av rock, har officiellt dragit igång.
Sweden Rock:ar igång: "Vill stå ut"NORJE. Scenen som breder ut sig över det gräsbeklädda fältet i Blekingebyn Norje är som tagen ur ett parallell universum där inflation, kulturkrig och maktlystna män inte existerar.
Plånböcker fiskas upp ur djupa fickor för att bekosta dyr merchandise, mat och dryck. Uppsluppna kompisgäng, familjer och cowboyhattar trängs i en oas av kall bärs och begynnande bonnbrännor. Och överförfriskade kollegor lever loppan inne på VIP:en på sina företags bekostnad.
Sweden Rock Festival, dit närmare 40 000 människor vallfärdar varje år, är som vanligt ett vakuum från både vardagen och världen i stort.
Mastodontfestivalen som har stått stadigt medan andra fallit – Hultsfred, Bråvalla, Peace & Love med flera – är dessutom slutsåld.
Det skadar inte att Sweden Rock, som i år firar sitt 30-årsjubileum, har bokat stora namn som Iron Maiden, Def Leppard, Deep Purple, Mötley Crüe och Ghost. Flera av dessa akter är förvisso repriser, men så är också festivalen ett enda gigantiskt nostalgipiller som den mogna målgruppen sväljer med hull och hår.
Börjar säkert böla
I vanlig ordning ser jag mest fram emot det som sker på festivalens mindre scener, i skuggan av giganter och forna MTV-gullegrisar. Det borde vara obligatoriskt att se Children of the Sün, Spiritbox, Employed to Serve och Blues Pills, som på olika sätt erbjuder en smygtitt in i scenens framtid.
I övrigt slår jag extra hårda slag för The Crown, Myrath, Hot Breath, Florence Black och bluesgitarristen Christone Kingfish Ingram.
Det återstår också att se om Gojira ännu en gång får mig att börja böla i takt till Mario Duplantiers dräpande dubbelkaggar. Det är å andra sidan en lågoddsare.
Däremot ställer jag mig tveksam groove metal-legendarerna Pantera som på lördag lirar på Rock Stage. Sångaren Phil Anselmo har en historik av att heila och vråla ”white power” inför publik. De flesta, inklusive festivalledningen, har antingen glömt bort incidenten eller valt att vända den solkyssta kinden till.
Sockersött med Def Leppard
Att det är festivalens första dag, som i vanliga fall brukar vara en uppvärmningsdag med en mindre ambitiös agenda, märks inte överhuvudtaget. Besökare har hunnit bli bortskämda med utmärkta liveakter som Soilwork, Testament, Jinjer, Brutus, Airbourne och Grave.
Def Leppard gjorde den varma luften ännu hetare när de tidigare i kväll bjöd in publiken till tryckare framför Festival Stage.
Medan solen sänkte sig över festivalområdet smekte britterna medhårs, även om det först var på slutet det tände till. Pilska ”Pour some sugar on me” eggade stora delar av publikhavet till extas.
Men som alltid med Def Leppard riskerar man att bli illamående om man intar deras sockersöta rock i för höga doser.
Under “This guitar” kom första sura uppstötningen. Även live var balladen från ettåringen ”Diamond star halos”, som på skiva gästas av Alison Krauss, en styggelse. Gillar man textrader som “You're my shoulder to cry on / You're the best of best friends / You brought fire to my fingers” lever vi olika världar (min är bäst).
Vid det laget hade den penisformade ballongen framför mig, som tidigare stod i ståndaktig givakt under ”Love bites”, tappat sin stuns.
Om en liten stund avrundar Mötley Crüe festivalens första dag på samma scen. Om historien är någon indikation kan det gå käpprätt åt helvete. Det amerikanska glam metal-bandet levde på lånad tid redan 2015 när de senast besökte festivalen.
Men en strålande premiärdag som denna blir jag gärna positivt överraskad.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik
Del 2: Up The Irons! - Från satanism till en plats i folkhemmet