Soundet är nytt, stilen densamma

Jenny Seth

till Shakira

helskärm

POP 2001 steg Shakira upp ur havet i ”Mad Max”-inspirerat trasig lädertopp och rufsiga lockar för att, mitt bland skenande hästar, magdansa sig in i miljontals människors vardagsrum. Ja, i videon till panflöjtshiten ”Whenever, wherever” alltså.

Den populära colombianskan med den distinkta rösten har sen dess behållit sin frisyr och tveksamma klädsmak och fortsatt framställa sig själv som en otämjd naturkraft.

På nya plattans titelspår, ”She wolf”, släpper hon lös vargkvinnan i sig och flämtar och ylar. Och i ”Gypsy” jämför Shakira (inte helt politiskt korrekt) sig själv med en zigenare som ”might steal your clothes and wear them if they fit me”.

Men allt är inte sig likt. Shakiras framgångsrika musikblandning med både sydamerikanska, västindiska och arabiska influenser är inte lika närvarande längre. Latinpopen har, delvis, ersatts av krispiga electropopbeats, punkfunkiga gitarrer, discobas och en släng indierock.

Det låter kanske inte så spännande men funkar riktigt bra. The Neptunes står för en stor del av produktionen och duon, som inte gjort något vettigt på flera år, har faktiskt ryckt upp sig. Särskilt på senaste singeln ”Did it again”. Låten kombinerar popmelodier och ett snyggt vibe-beat med sambatrummor på ett sätt som åtminstone jag aldrig hört förut.

Vid första lyssningen ger låten samma positivt överraskande känsla som de första smakproven från Nelly Furtados förra platta. Eller som när man insåg att Gwen Stefani var något mycket större än bara medlem i ett halvsunkigt skarockband. De var redan etablerade men man hade liksom inte betraktat dem som moderna popstjärnor förut.

Shakiras tredje engelskspråkiga album är inte lika bra som Furtados ”Loose” eller lika hitstark som Stefanis solodebut ”Love.Angel.Music.Baby.” utan ganska ojämn. Ett par låtar är hemska, mesiga ”Gypsy” låter som något Meja skulle kunna släppa och Wyclef Jeans märkliga bidrag ”Spy” har tyvärr inte det minsta ”Hips don’t lie” över sig.

Men precis som de två tidigare nämnda popkvinnorna visar Shakira att hon kan utvecklas i ett modernt sound och bli, om det nu ens är möjligt, större. Synd bara att hon inte vågar leka mer med det visuella och sin personliga stil.

Shakira

She wolf

Sony