Brännande personlig – på helt nytt sätt
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-24
Peter LeMarc låter bättre än någonsin i nya boxen
Peter LeMarcs boxförpackade livsverk slår fast två saker.
Karriären har aldrig låtit bättre. Och han har aldrig berättat om den med större inlevelse.
POP. I ett försök att i tidstypisk Youtube-anda sälja in sitt nya mastodontpaket berättar Peter LeMarc, 52,varför hela karriären släpps igen. Tonen är grundlig, förklarande och skämtsam. Dränkt i lysrörsskenet pendlar LeMarc mellan pedagogisk ljudprofessor och övertygande mässhallsnasare.
Framför allt är sångaren noga med att ge albumens remastringsprocess existensberättigande. Att borsta bort mumbojumbo-stämpeln.
Jag förstår honom.
Markant mer djup
Inte bara har den digitala vardagen komprimerat bort alla ljudideal för alla andra än diskofiler som LeMarc själv. Under ett par årtionden har också skivbolagens remastrade nyutgåvor i omarbetade lyxomslag mer varit ett lönsamt sätt att få skivköparna att köpa samma musik en gång till än att faktiskt fylla nån funktion för fansen.
Därför är det både kul och imponerande att konstatera hur mycket som faktiskt har hänt med LeMarcs album, framför allt den tidiga karriärens 80-talsdränkta låtar. Att höra den drygt 20 år gamla ”Peter LeMarc” är precis den nya upplevelse som sångaren hävdar.
Med markant mer djup, bas och nyanser får materialet välförtjänt upprättelse som det hittills bara fått i de avskalade versionerna på ”Sjutton sånger”. Nu har låtarna snarare ett varmt nostalgiskt skimmer än är märkta av tidsandans ettriga ljudideal.
Skillnaderna på de senaste albumen är givetvis inte lika stora, men hörs. Framför allt på LeMarcs sång.
Alldeles för bra
Boxens extramaterial är generöst men också till stor del bekant för inbitna. Många av låtarna har tidigare fyllt ut singlar eller släppts på hardcoreplattan ”LeMarxism”.
Samtidigt finns här en hel del som är alldeles för bra för att vara obskyra baksidor och bortsållade sånger, som den akustiska tagningen av ”Sången dom spelar när filmen är slut”, orkesterversionen av ”Bok med blanka sidor” och tidiga ”Blå är nattens låga”.
Ger en till dimension
Men den största behållningen vid sidan av ljudförvandlingen är boken där sångaren brännande personligt berättar om hur alla albumen kom till. För precis som i intervjuer och sånger är det just berättaren LeMarc som står ut. Med hans sinne för nyanser och detaljer från vardagens branta toppar och dalar.
Här delar han med sig av sina, och ger plötsligt sångerna ännu en dimension. Som att ”Början på en lång historia” skrevs dagen efter den uppgivna ”Vägen (låter oss längta”, att ”(Jag ska) Gå hel ur det här” är en av få låtar han skrivit i rent terapeutiskt syfte eller att hans fru undrade om han verkligen skulle ge ut ”Ett av dom sätt” när hon för första gången fick höra den.
Det här är mitt liv i en låda, säger Peter LeMarc.
Och det är egentligen bara det som oroar. ”Starkare än ord” låter alldeles för mycket som ett avslut för att det ska kännas helt bra i magen.
Joacim Persson om boxens album
Peter LeMarc (1987)
LeMarc får tack vare sin vän och producent Tony Thoréns tjat mirakulöst en ny chans på MNW. Och tar den. Genombrottsplattan innehåller låtar som fortfarande är några av de bästa LeMarc har skrivit.
Närmare gränsen (1988)
Snabb uppföljare som får bättre produktion, men ojämnare material. Topparna är desto bättre.
Sången dom spelar när filmen är slut (1991)
En imponerande serenad av sånger som blir ett LeMarc-album helt utan svaga spår. Tydligare melodier, vassare refränger och en produktion som klarat åren bättre.
Välkommen hem (1990)
LeMarc fortsätter att skriva sorgsna vardagshistorier mitt emellan tidstypisk 80-talspop och soul. Många starka låtar men väl ängslig produktion.
Det finns inget bättre (1992)
Karriärens absoluta topp, hittills. LeMarc hittar fram till det stora soulpopsound som kommer att prägla resten av karriären. En odiskutabel svensk klassiker.
Buona Sera! – Peter LeMarc livslevande (1993)
Uppsluppen liveplatta inspelad under LeMarcs guldkantade turné efter succén med ”Det finns inget bättre”. Jag förbannar fortfarande mig själv för att jag missade den.
Bok med blanka sidor (1995)
Hyllningarna och framgångarna tvingar LeMarc att ta uti med den han blivit. Albumet blir bitvis mörkt och dystert, men har inte samma skärpa som föregångaren.
Nio broars väg (1997)
Den sista i LeMarcs imponerande 90-talssvit visar åter igen sångarens styrka som låtskrivare. Ett av LeMarcs mest raka och direkta album.
Det som håller oss vid liv (2003)
LeMarc gör comeback efter sex år av scenångest och panikattacker. Resultatet blir en personlig, eftertänksam och vemodig skiva. Men hoppfull.
Sjutton sånger – LeMarc sjunger LeMarc (2005)
Rösten är i centrum, låtarna avskalade ned till mässingen. LeMarc gör underverk med låtar från hela karriären och lyfter inte minst fram de tidiga låtarna som dränkts i 80-talsproduktioner.
Kärlek i tystnadens tid (2007)
Producenten Johan Lindström vänder regler på ända i studion och resultatet blir LeMarcs mest lekfulla produktion. I vacker kontrast till många av de varmt stillsamma sångerna.
LeMarcLive! (2008)
Dubbeln från den efterlängtade turnén, den första på 14 år. Fantastiska konserter som når nästan ända fram på skiva.