Knallhård show - musiken låter som ett upplopp
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-04-25
Le Tigre
Plats:
Mejeriet, Lund.
Publik:
900 (fullsatt).
Längd:
En timme.
Bäst:
"Deceptacon" och "Keep on livin".
Sämst:
Ibland känns det mer som en konstinstallation än rockkonsert.
Fråga:
Who took the ram from the ramalamading dong?
Väntar man sig en traditionell spelning får man skylla sig själv.
Le Tigre handlar inte precis om konventioner, de försöker snarare lösa upp förutfattade meningar, sexism och gamla könsideal i molekyler och skapa ett feministiskt alternativ till den lättsmälta mainstreamkultur som massorna sörplar i sig utan att tänka.
Para ihop det med en löjligt aggressiv blandning av sönderslagen punkrock och electronica och plötsligt framstår de goa gubbarna i Lok som små harmlösa teddybjörnar.
När det är som bäst - "Deceptacon", "Hot topic", "Keep on livin" - blir musiken som ett upplopp, iscensatt av en trummaskin, en gitarr, en dat-bandspelare, flimrande filmbilder och tre röster.
Ordet "slätstruket" finns inte på kartan. Kathleen Hanna, Johanna Fateman och JD Samson levererar istället en knallhård, skruvad och ordentligt underhållande show.
Fotnot: Le Tigre spelar i Umeå på lördag och i Stockholm på söndag.
Markus Larsson