Producentkungen saknar självförtroende – och låtar

Att höra Timbaland rappa är lika genant som att se Madonna skådespela

Shock value (Hiphop)

Polydor/Universal

1960-talet hade Phil Spector. 1980-talet Jam & Lewis. Arkitekten bakom det senaste decenniets soulpopmusik heter Timbaland.

”Shock value” är hans femte album. Men för att kalla den en soloskiva måste man hävda att den är gjord med jordens sämsta självförtroende. På varje spår finns den ena prominenta gästartisten efter den andra. Nelly Furtado, 50 Cent, Fall Out Boy och till och med The Hives. Våra svenska representanter kan inte vara helt belåtna med att ha blivit reducerade till ett lamt rockriff.

Att höra Timbaland rappa är ungefär lika genant som att se Madonna skådespela.

Men skivans största tillkortakommande är bristen på låtar. Trots Timbalands patenterade bryggd på r’n’b, pop och hiphop är inget spår i närheten av exempelvis hans arbete med Justin Timberlake på ”My love”.

Allstargänget (Timbaland, Dr Dre, Missy Elliott, Justin Timberlake) på ”Bounce” är ett talande antiklimax för skivan. ”Let me see them big titties” rappar Timbaland – och jag är tvungen att plocka fram skämskudden.

Bästa spår: ”2 man show” (kör och Elton John på piano)

Fler recensioner:

http://wwwc.aftonbladet.se/noje/musik/puls-topp.html

Jonna Sima