Han skapar soulextas

Markus Larsson

LeMarcs återkomst sjuder av passion

Hur ska man sammanfatta det här?

Tja, för att citera den store tänkaren Gert Fylking:

Äntligen!

Äntligen står Peter LeMarc på scenen igen.

Det är trots allt 14 år sedan han turnerade.

Stämningen är redan från början väldigt speciell och familjär.

– Är Tommy här? frågar LeMarc efter ett par låtar.

Ja, Tommy är på plats.

Jessica också, om någon undrade.

Uppropet slutar med att publiken får ge en stående ovation till en Peter som tydligen har tjatat om att LeMarc ska spela live igen i 14 år.

Och varje gång Peter LeMarc får feeling och rusar ut i publiken och kramar om någon känns det som att han håller en släkting eller nära vän i famnen.

De bär fram låtarna

Samma publik vill inte heller att den nervöse farbrorn från Trollhättan ska misslyckas. LeMarxisterna bär fram låtarnas melodier och refränger med sina röster och händer.

LeMarc behöver bara vicka på handleden för att hela Cirkus ska ställa sig upp och hoppa.

Samtidigt är det lätt att förstå den eufori som bitvis sprider sig som kaliforniska skogsbränder på läktaren.

LeMarc uppträder med stor, stor inlevelse och passion. Oavsett om han står fastlimmad vid sitt notställ med slutna ögon eller går ner på knä i ett munspelssolo.

Blandningen av explosiv soul­extas och kolsvarta ballader har en oemotståndlig ”allt eller inget”-känsla.

Kyss på flinten

I ”Nio broars väg” gör LeMarc ett ärevarv nere i publiken. En man kan inte hålla sig – han sträcker sig fram och kysser honom på flinten.

Det är LeMarc värd.

Speciellt efter den makalösa versionen av den låten, den som handlar om hon som växte upp på fel sida av älven?...

Har du biljetter till någon av de kommande och väldigt utsålda konserterna?

Jag är avundsjuk.

Så bra var konserten – låt för låt

Evelina

Och han börjar med en pianoversion av?... den här eviga älsklingen. Man kan nästan höra hur LeMarcs nerver går sönder mellan verserna.

Så gott att må gott igen

60-talsbagatellen låter häpnadsväckande bra, mycket tack vare publikens stöd.

Lycklig idiot

Även den här bagatellen får ny energi tack vare publiken och bandets stompiga Motown-arr.

Tootoolah

En axelryckning.

Älskad från första stund

Stor & stark och countryblå ballad.

I mitt andra liv

Bästa låten från senaste skivan drabbar kanske inte så hårt som den borde.

Drivved

LeMarcs ”My hometown” är däremot magnifik.

Så långt mina armar räcker

Sockersöt 50-talspop.

Ett av dom sätt

”Vad som helst kan hända”-partiet. Bandet lämnar scenen. LeMarc hämtar en akustisk gitarr och sjunger en gammal livefavorit med hela publiken som kör.

(Jag ska) gå hel ur det här

Sen gör han en av sina största och mest självutlämnande ballader på tramporgel. Versionen är lite svajig. Låten behöver större muskler för att komma till sin rätt.

Från en husvagn i Bohuslän

Partiet slutar med att LeMarc stampar i golvet och frustar i sitt munspel och sjunger om att dricka vin i en husvagn i Bohuslän.

Skönt att finnas till

Balladen växer och växer och växer. Till slut går det nästan att ta på den emotionella laddningen.

Mellan månen och mitt fönster

Otäckt vacker.

Vänta dig mirakel

Konsertens första höjdpunkt börjar med en ohämmad soulstomper?...

Little Willie John

... som direkt övergår i en andlös version av LeMarcs Stora Klassiker och?...

Här kommer din älskling

... landar i ännu en laddad soulstänkare.

Extranummer

Ända till september

Konsertens andra höjdpunkt. Oerhört stark. Oerhört vacker.

Kyss mig stilla

LeMarc skrev, såvitt jag förstår, låten till Sven-Ingvars. Här är den en tät och larmig bluesshuffle som påminner om sentida Dylan.

Vaggsång kl 4

Jag har väntat 14 år på att få höra den här balladen. Jag blir inte besviken.

Nio broars väg

Och resten?...

Sången dom spelar när filmen är slut

...?är en imponerande?...

Kärlek i tystnadens tid

... Eriksgata.