Makalöst lyft, Maiden
Publicerad 2013-05-28
Briljant tolkning får premiären att peaka – så bra var Europapremiären i Bilbao!
Det går emot all rockrimlighet och skulle avfärdas av vilket managersnille som helst.
För det ska förstås inte gå att överglänsa sina största publikfavoriter med ett tio minuter långt och yvigt musikstycke.
Såna tokigheter gör Iron Maiden till succé.
Strategin är briljant.
Britternas djupdykningar i sin historia fångar inte bara nostalgiska fans och alla nytillkomna som aldrig fick chansen att se Iron Maiden på 80-talet.
I kväll är det också väldigt uppenbart att det är lika mycket bränsle för medlemmarna själva. Att spela material som har vilat ett tag håller jobbet intressant.
Rena Arktis på scen
Med Maiden England-turnén är det framför allt ”Seventh son of a seventh son” som är grunden.
Idén, namnet och scendekortänket kommer från den klassiska livevideo som spelades in under bandets ”7th tour of a 7th tour”. I ett Arktislandskap och med Eddie som både general Custer och den seniga ”Seventh son”-kroppen kryssar Maiden därför runt låtlistan från 1988.
Och det är i kvällens mest tongivande nummer som turnén verkligen blir oumbärlig.
Helt storslaget
Redan i mellansnacket inför låten känns ”Afraid to shoot strangers” speciell och när Iron Maiden gör det tio minuter långa och storslagna titelspåret på ”Seventh son of a seventh son” är det ingen tvekan om att bandet själv peakar.
Låten är så övertygande att inte ens den starka ”The clairvoyant” räcker till för att gå vidare.
Hitsen bleknar
När sen till och med de mest klassiska livehitsen bleknar mot de mer progressiva låtarna är det bara en sak jag funderar på inför Sverigespelningarna: Hur ska Friends arena låta när Maiden har svårt att hålla jämna steg på en intim premiär med 4 000 jublande spanjorer?
Så bra var Iron Maidens premiär – låt för låt
”Moonchild”
Sedvanligt rusig start. Alla är överallt. Och inklusive sedvanligt öppningsljud som far som en flipperkula över lokalen. Men bra jävla låt.
”Can I play with madness”
En fullständigt övertänd Bruce Dickinson hivar mickstativet av scenen. Och det med sån kraft att han råkar slå ned ett digitaltrumset vid sidan av showen. Roligt. Magisk allsång.
”The prisoner”
Publiken rabblar Patrick McGoohan-introt från tv-serien som en kör. Inklusive slutskrattet. Fantastisk stämning. Ljudet är tyvärr fortfarande så illa att den här exklusiva pärlan tappar lite kraft men proffset Dickinson kompenserar givetvis med enorm energi.
”2 minutes to midnight”
Enorm. Spanska publiken lyfter verkligen den här tillsammans med Maiden.
”Afraid to shoot strangers”
Varm utläggning av Bruce om soldatångesten i texten. Bäst hittills och en av låtarna där man verkligen märker att medlemmarna får ny energi av att gräva fram låtar de inte har spelat till leda.
”The trooper”
Bruce låter lite röststressad, publiken desto mer stabil. Låter faktiskt halvrisig överlag.
”The number of the beast”
Bra, men frontmannen låter lite lös i kanterna.
”Phantom of the opera”
Bruce öser in energi i den här klassikern och publiken studsar från första till sista rad. Makalös stämning i BEC.
”Run to the hills”
Ännu en låt som publiken äger. Maiden gör egentligen mer än de behöver. Eddie tittar in, soldatklädd och på sitt skämtsammaste humör.
”Wasted years”
Grym låt som exploderar i refrängerna.
”Seventh son of a seventh son”
Storslaget och förstås tongivande nummer för hela turnén. Dynamiskt och progressivt ess där framför allt gitarrtrion verkligen glänser. Utan tvekan kvällens vassaste stund.
”The clairvoyant”
Får svårt att mäta sig mot förra låten men bra i sitt sammanhang.
”Fear of the dark”
Hade alla rockband sån här lättantändlig allsångsdynamit skulle konserter överlag vara lite, lite roligare.
”Iron Maiden”
Ingen enorm avslutning på det ordinarie setet. Men stabilt.
Extranummer
”Aces high”
Alltid omedelbar och en låt Maiden inte kan misslyckas med live. Stark insats av Dickinson dessutom.
”The evil that men do”
Lysande från början till slut.
”Running free”
Maiden avslutar med att gå på rutin. Och det har de ju ganska gott om.