Ex-idolen slåss mot burkljudet
Publicerad 2012-06-07
Det är en sällsam förvandling.
En gång var Erik Grönwall med i ”Idol”.
Nu är han en trådsmal mix av pudelrockmegafon och Billy Idol.
Erik Grönwall?
Jo.
Låt mig förklara.
Han vann ”Idol” 2009, ett nedlagt tv-program som bland annat gjorde skolmobbning till mainstream.
Redan då var Grönwalls specialitet melodiös hårdrock som kräver starka stämband. Och när originalsångaren Kenny Leckremo lämnade H.E.A.T. kändes Erik som en passande och rimlig ersättare.
Hånglar upp stativet
Erik Grönwall går på scen i blågul arméjacka och sleaze’n’roll-smala ben. Han viftar runt med en svensk flagga, skriker ”Vi älskar händer” till publiken och hånglar upp mikrofonstativet som David Coverdale. Frisyren är en tjusig men vilsen mohikan som en gång måste ha spelat hockey i Tjeckien. Rösten är lika imponerade som energin.
Gitarristerna Dave Dalone och Eric Rivers är en annan behållning. Riffen drar i gång som två trimmade hårtorkar och ger musiken en hård och samspelt framåtrörelse.
Men det finns några saker som jobbar emot H.E.A.T.
Jag brukar aldrig klaga på ljudet på festivaler. Det är som det är.
Men eftersom gruppen tillhör samma genre som Whitesnake och Bon Jovi och Europe bör ljudbilden glänsa och glittra.
Välputsad musik ska åtminstone ha bättre ljud än här. Ibland låter det som att trumpinnarna träffar tomma kakburkar och basen, ja, den hörs inte alls.
Helmysko solo
Dessutom är trummisen Crashs solonummer helt obegripligt. Han drar inte loss ett solo utan trummar till två förinspelade rytmer, ett rockigt och ett jazzigt.
Påhittet är mysko i sig. Men eftersom första rytmen verkar börja för tidigt hamnar allt i otakt.
Behöver fler bra låtar
Det skulle inte heller skada om H.E.AT. hade fler bra och distinkta låtar. Då skulle inte det bestående intrycket vara en trummis som gestikulerar vilt till ljudteknikern:
”Inte än, slå av, inte än!”
Eller vad han nu pysslar med. Det är lite oklart.
H.E.A.T.
Plats: Zeppelin stage, Sweden Rock. Publik: Rätt stor för en onsdag. Längd: En timme. Bäst: ”1000 miles” och ”In and out of trouble”. Sämst: Crashs trumspex. Fråga: Crashs trumspex?