Mary J Blige tronar på toppen

Markus Larsson

Hon bäst i världen. Hon för hiphop och soul så nära varandra så de inte längre går att skilja åt. Och hon gör det bäst av alla. Puls Markus Larsson ger dig Mary J Blige.

Mary J Blige har ett ärr under vänster öga som hon vägrar att prata om.

Hon avslöjar inte vad som orsakade såret, när eller hur det hände. Men annars har hon alltid varit generös med att beskriva sina problem och sin smärta på skiva och genom intervjuer.

Mary J Blige är en av de sällsynta artister som inte verkar kunna hålla någon distans mellan sin egen person och sin musik. Musiken blir ett utlopp, en säkerhetsventil som med jämna mellanrum måste öppnas upp för att hon överhuvudtaget ska orka ställa sig på en scen eller i en studio.

I de största ögonblicken finns det inga skyddsnät mellan vad hon själv känner och vad hon vill att hennes publik ska få veta.

Det blev kanske allra tydligast på andra skivan "My life" från 1994. Mary har i efterhand berättat att hon spelade in albumet under en djup depression.

Vid den tidpunkten hade hon redan fått hela den moderna soulscenen att snurra runt hennes person. Debuten "What"s the 411?" förde hiphop och soul så nära varandra att de inte längre gick att skilja åt. Plattan kom att definiera och influera nästan all r"n"b som släpptes under resten av 90-talet.

Den unga ghettobruden från New York var den starkast lysande stjärnan på bolaget Uptown - Sean "Puffy" Combs skivetikett som mycket tack vare Mary jämfördes med Berry Gordys Motown-imperium.

Men Mary J Blige var inte redo för att leva upp till rollen som "The queen of hiphop-soul". Hon var inte redo för pengarna, uppmärksamheten och prestationsångesten.

Förhållandet med sångaren K-Ci Hailey rasade samman och Mary föll ner i ett mörkt inferno av kokain, alkohol och otäck paranoia.

"My life" blev, genom låtar som "I"m goin" down", "Don"t go" och "You gotta believe", ett rop på hjälp.

- Jag hade inget självförtroende och olika människor utnyttjade mig - de stal mina pengar, ljög och sket fullständigt i hur jag mådde. Jag ville hitta vänner jag kunde lita på men visste inte var jag skulle börja leta, sa hon till Aftonbladet i samband med att senaste albumet "No more drama" släpptes i fjol.

Sedan fortsatte hon stillsamt:

- Allt jag ville var att få bort min mamma från de fattiga kvarteren, men när jag fick min första royaltycheck blev jag helt galen. Jag brände allt på sprit och kokain. Drogerna var det enda som gjorde mig lycklig.

- Men effekten varar inte länge. Till slut måste man sniffa och dricka för att överhuvudtaget må bra. Till slut ville jag ta livet av mig.

Mary J Blige reste sig genom sin tro på Gud.

Enligt henne var det där hon hittade ett botemedel för sin osäkerhet samt svaren hon behövde för att sluta gömma sina påtända och söndergråtna ögon bakom ett par svarta solbrillor.

Sedan "My life" har Marys skivor kommit att handla om en mer positiv utlevelse. Stora delar av "Share my world",

"Mary" och "No more drama" speglar hennes växande tro och glädje.

På de tre skivorna verkar också Mary J Blige trivas bättre i sin roll som stjärna, hon erövrar sakta den pondus och erfarenhet som krävs för att bära upp titeln "the queen of hiphop-soul" och ta den vidare.

I dag har den 31 år gamla sångerskan en odiskutabel ställning inom modern r"n"b. Hon står på toppen och tittar ner på alla andra. Älskad och respekterad av alla - ifrån Bryan Ferry till Jay-Z.

Det beror till viss del på att Mary J Blige hela tiden sammanför det bästa från två världar. Hon sjunger med lika stark närvaro och sårbarhet som de gamla souldrottningarna - Aretha Franklin, Ann Peebles, Gladys Knight, Shirley Brown, Millie Jackson - samtidigt som hon hela tiden bejakar den råa, samtida energin i dagens hiphop.

Hon paketerar om klassisk soul och gospel och levererar den på ett sätt som både unga street-thugs och äldre lyssnare kan förstå. Och Mary gör det så intensivt och personligt att hon lämnar aktuella namn som Erykah Badu, Jill Scott, Angie Stone, R.Kelly och D"Angelo bakom sig.

Men den verkliga hemligheten bakom Mary J Bliges begåvning och framgång är egentligen enklare än så. Det handlar om en egenskap som är besvärlig att förklara och ännu svårare för musiker och artister att uppnå.

För precis som de riktigt stora, riktigt monumentala artisterna talar Mary J Blige direkt till sin publik.

Hon sjunger till dig, för dig och i slutändan om dig.

Det spelar ingen roll att orden är banala, för bakom dem och bakom de otaliga producenternas ljudbyggen känns det alltid som Mary stirrar den som lyssnar rakt in i ögonen.

Hon tar din hand, kramar den lätt, tröstar, förklarar och hjälper när din tillvaro faller i bitar. Eller så uppmanar hon dig att höja huvudet, samla ihop din stolthet och gå ut på dansgolvet igen.

Hon ägde en liknande förmåga redan på mellanstadiet. Så fort läraren Pete Sileo tappade kontrollen över hennes klass frågade han eleverna om de ville höra Mary sjunga.

"De älskade att lyssna på henne", berättade Pete Sileo för magasinet Vibe förra året. "Jag ställde henne längst fram i rummet och det lät alltid fantastiskt. Barnen lugnade ner sig och började arbeta igen."

Så är det fortfarande. Precis så kändes det när Mary J Blige, efter en rad emotionella och dramatiska sprängladdningar under konserten på Globen i Stockholm förra veckan, lät hela spelningen landa i en rad förälskade nummer som uteslutande predikar om kärlekens euforiska sidor. De melankoliska känslostormarna lade sig och festen fick fortsätta ända till det sista extranumret.

Och ingen av konkurrenterna klarar av att pendla mellan bråddjup sorg, självförakt och livsbejakande lycka lika naturligt och trovärdigt som Mary J Blige.

Det är därför hon blivit vår tids största soulartist.

Det är därför Mary är störst.

arkiv Mary J Blige

En drottnings livsverk:

Mary J Bliges värsta utmanare

Markus Larsson