Fansen kommer inte bli besvikna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-08-29
Manu Chaos nya är mycket mer pop än folkmusik
La radiolina (pop)
Omtyckt nästan överallt, hemmahörande lite varstans och med vänner i alla världsdelar. Inte så konstigt, eftersom José-Manuel Chao växte upp i Paris förorter med spanska föräldrar och har rest runt i Centralamerika i flera år.
Manu Chao är den vuxna generationens MIA. Båda har föräldrar som flytt sina hemländer, båda blandar influenser från jordens alla hörn och står upp för de utsatta, för mångfald och jämlikhet. Båda gör modern världsmusik, men hon för klubbfesten och han för gatufesten och festivalerna.
Man känner igen Manu Chaos speciella etnopopsound direkt, men på ”La radiolina” är tempot högre än vanligt. Låtarna spelas snubblande snabbt och de spanska trumpeterna och den lunkande baktakten för stå tillbaka lite för en blandning av rai och balkanpop. Att serbiske regissören Emir Kusturica gjort videon till första singeln ”Rainin in paradize” verkar helt logiskt. Men Manu Chao är inte påfrestande som den hetsiga ompa-ompan i filmen ”Svart katt, vit katt”. Låtarna har en mjuk ton, och är mycket mer pop än folkmusik med enkla, lite naiva, texter på spanska, engelska och franska.
De korta spåren flätas samman av upprepade teman så ingen låt sticker ut och det finns ingen självklar crossoverhit som ”Bongo bong”, men plattan är sammanhållen och fansen kommer inte bli besvikna.
Bästa spår: ”Y ahora que?”
Jenny Seth