Lyckad återgång till skramliga poprötter
Publicerad 2013-08-23
POP Som för så många andra framgångsrika band hände det lite för mycket, lite för snabbt för Franz Ferdinand.
De fyra från Glasgow blev superstjärnor nästintill direkt, åtminstone i hela indierockvärlden, med andra singeln ”Take me out” och debutalbumet ”Franz Ferdinand” vintern 2004.
Sångaren och låtskrivaren Alex Kapranos uppdaterade twist på det sena 70-talets mer belästa new wave-rock, med en sensationellt naturlig känsla för dansanta melodier, var något som poppubliken inte visste att den hade gått och längtat efter. Gruppen gav sig ut på otaliga konsert- och pr-turnéer i både Europa och USA för att bygga vidare på sin snabba succé.
Andra albumet ”You could have it so much better” spelades in mer eller mindre i farten och när det var dags att göra tredje plattan ”Tonight” 2009 ville bandet bromsa och försöka hitta ett nytt spår.
Resultatet var en skiva som kändes ganska mycket som det av rocktradition svåra tredje albumet. Det låter alltjämt Franz Ferdinand men med lägre mixade gitarrer och några lite lösare hållna låtar utan riktigt klar riktning. Efter ytterligare en intensiv turnéperiod var medlemmarna i Franz Ferdinand så slutkörda att de var nära att lägga av.
I ljuset av det går det att förstå varför nya albumet dröjde hela fyra år. Och, som så många andra band i samma situation innan dem väljer de på ”Right thoughts, right words, right action” att återvända till den musik som fick dem att börja spela.
Inte alltid rätt taktik, men för Franz Ferdinand fungerar det alldeles utmärkt. En lika kul, inspirerad samling låtar som den här har de inte släppt ifrån sig sedan debuten.
”I don’t play pop music, no, you know I hate pop music” sjunger Alex Kapranos i avslutande ”Goodbye lovers and friends” men det är givetvis ironi för pop är vad det handlar om. Pop, rak, fokuserad och tilltalande ruffig, med den unika franz ferdinandska skruv som adderar botten till melodier som ibland kan kännas närmast insmilande direkta.
”Fresh strawberries” är gammal mjuk kalifornisk västkustpop intryckt i en betongskramlig skotsk replokal. ”Love illumination” och ”Bullet” garageskränar så mycket att de låter som något ett popsuget The Hives hade kunnat klämma ur sig.
Den sortens inspiration genomsyrar hela skivan. Som vi nog får lov att kalla en imponerande comeback.
BONUS
BÄSTA SPÅR: ”Treason! Animals”. Kapranos mässar att något har gått rejält fel. Men den här febriga gitarrpsykosen med pipig garageorgel är strålande nördrock.
VISSTE DU ATT... delar av nya albumet är inspelade i Stockholm med Björn Yttling från Peter Bjorn And John som producent?
LYSSNA OCKSÅ PÅ: Debuten ”Franz Ferdinand”,”Remain in light” med Talking Heads och ”Psychotic reaction” med Count Five.