Kelly Rowlands nya album är robot-r'n'b
Publicerad 2013-06-28
R’N’B Egentligen går det inte att följa upp en singel som ”Dirty laundry”.
I sex minuter vrider Kelly Rowland in och ut på sig själv till det rinner blod och tårar från högtalarna. ”Självutlämnande” är ett missbrukat ord i popmusik. Det är ofta bara en pose. Men i ”Dirty laundry” är Rowland chockerande frank och krass. Inget är ”off the record” längre.
32-åringen sjunger om att hon dolt sitt rätta ansikte bakom solglasögon i nästan tio år. Hon sjunger om hur det känns att stå i sin väns Beyoncés skugga, att se B mörda uppe på scen och själv falla efter att Destiny’s Child splittras. Och hon sjunger om att vara fånge i ett gammalt och destruktivt förhållande.
Kelly Rowland antyder att hon blev misshandlad. Han isolerade henne, skrek att ingen älskade henne som honom. Inte hennes mamma, inte hennes pappa, speciellt inte B ...
Det går knappt att lyssna på. Och det värsta är att Kelly aldrig höjer rösten. Sammanbitet fortsätter hon att berätta, som till en nära och förtrolig vän. Musiken, mästerligt producerad av The-Dream, är lika återhållen. Till amerikanska Billboard säger Kelly Rowland att hon behövde dussintals tagningar för att sätta sången utan att gråta.
En hel skiva med lika råa bikter hade nästan blivit outhärdlig. Men det verkar som om idéerna på Rowlands fjärde soloalbum tar slut efter ”Dirty laundry”.
Återföreningen med Michele och Beyoncé från Destiny’s Child i ”You changed” är rörande, ungefär som offentlig samtalsterapi. Och fler spår hade gärna fått gå i samma hårda och klubbiga riktning som ”Freak”.
I övrigt lever skivan upp till fördomen om modern r’n’b. Den känns mer förprogrammerad än mänsklig.
Bästa spår: ”Dirty laundry”.