Svettig skräckteater med King Diamond

Mattias Kling

Så många får deras konsert

helskärm

För ett år sedan förklarade Kim Bendix Petersen att han hade lurat döden.

Nu bevisar han ännu en gång att ockult ryslighetsmetal gör sig bäst bakom kyrkogårdsgrindar och framför ett glödande pentagram.

Så mycket känns igen, men är ändå lika svettigt skrämmande som första gången du såg ”Omen”.

Jämfört med styrkecomebacken på Sweden Rock i juni förra året har det inte hänt mycket, vilket bara ska ses som något positivt. För det är ju precis så här King Diamond ska upplevas.

Kvinnlig gästskådis

Likt ett välregisserat spektakel snarare än en konventionell konsert, med en kvinnlig gästskådespelare som visualiserar de figurer som kantar diskografin och en tjusig scenografi som förflyttar ”Them”- och ”Conspiracy”-visionerna till en idrottsplats i Närke.

Kräver tolerans

Som dragplåster på denna kombinerade fotbolls- och hårdrocks­festival är skräckteatern därför ett vågat finsmakarkort.

Så långt ifrån lättköpt bärsametal, så nära hjärtat på de som verkligen tar sig tid att lyssna och sjunka in i förställningen. För den kräver ju tolerans och närvaro. En uppmärksamhet som gör att frontmannens expressiva sång får ett konceptuellt sammanhang där det är fullt naturligt att slå en plastdocka i golvet och sjunga om onda barn och fördömda själar.

Det är liksom inte lördagsunderhållning i traditionell mening.

Snarare en välspelat tonsatt kombination av HP Lovecraft och Alice Cooper som är fullkomligt omöjlig att ställa sig likgiltig inför.