De fabulösa bidragen är lätträknade

Inget magplask för Korn - men heller ingen fullpoängare

Se där? ett svanhopp ut i det okända.

Där förra studioalbumet ”See you on the other side” var ett diplomatiskt avsteg från det traditionella mullersoundet, är nu metal-arkitekternas åttonde studioutgåva närmast att beskriva som en helrenovering. Tidigare utmärkande inslag som kompakta gitarrväggar och tydligt funkiga basgångar är så gott som helt avlägsnade och i stället bärs kompositionerna fram på närmast industriellt biffiga axlar.

Det låter lite Nine Inch Nails här, lite Marilyn Manson där.

Men paradoxalt ändå väldigt mycket Korn.

Och det låter – mycket tack vare ljudkonstnären Atticus Ross – mestadels alldeles förtjusande. Maskinerna skramlar förföriskt i ”Do what they say”, arrangemangen i ”I will protect you” är hur lockande som helst och även ett mer traditionellt stycke som ”Evolution” framstår som riktigt obegagnat.

Därför är det beklagligt att låtarna inte håller samma luxuösa klass.

Visst, det är jämntjockt och inget kan egentligen beskrivas som dåligt. Dock är de alltigenom fabulösa bidragen lätträknade.

Svanhoppet blir verkligen inget magplask. Men inte heller någon fullpoängare.

Bästa spår: ”Ever be”.

Untitled

http://wwwc.aftonbladet.se/noje/musik/puls-topp.html

Mattias Kling