Trist och ointressant

Nickelback ger ett pinsamt intryck

Plats:

Arenan, Stockholm.

Publik:

Överraskande stor.

Längd:

Evigheter.

Bäst:

"Too bad" är en bra låt.

Sämst:

De ger ett så pinsamt intryck.

Fråga:

Är det verkligen nödvändigt med alla gitarrbyten?

Nickelback har klättrat på listorna med hitlåten "How you remind me". Det är tydligen tillräckligt för att de ska locka stor publik på sin Sverigespelning. Men deras bredbenta, själlösa rock ekar tomt och imponerar inte.

Nickelback är inte direkt ett band med pondus eller scennärvaro. Sångaren Chad Kroeger ägnar mer tid åt att gå runt och posera och dricka vatten än att få i gång publiken. Att det är paus för prat och gitarrbyte mellan nästan varje låt drar ner tempot och gör att man snart står och gäspar.

Att de är trista på scen kan ju vara en tillfällig formsvacka. Då är det värre att låtarna är så ointressanta. Det verkar nästan som om Nickelback själva har ett sviktande självförtroende på den punkten, för trumfkortet "How you remind me" drar de ut på till förbannelse. Först halva låten i akustisk version och därefter hela en gång till med elgitarrer.

Så behöver man inte göra om man har fler bra låtar än en.

Johanna Strömqvist