Fick sin revansch – efter knarkkraschen

Rocksångarens liv förändrades efter diagnosen

Bring Me the Horizon återvänder med en platta om självacceptans.

Nu berättar sångaren Oliver Sykes om drogmissbruket – och hur adhd-diagnosen blev en väg tillbaka.

– Jag kanske inte kan läka det, men jag kan kontrollera det, säger han.

Torsdag, 13.00.

Ett gäng 14-åriga tjejer campar utanför Tyrol i Stockholm. De kanske borde vara i skolan.

Men på andra sidan väggen sitter hyllade metalcore-bandet Bring Me the Horizon och väntar på kvällens spelning.

– Vi är lyckliga att vi har sådana fans. Men det är svårt att hantera. Vi är bara vanliga killar. Men för våra fans är det som att vi inte är verkliga, säger sångaren Oliver Sykes.

Nya skivan ”Sempiternal” släpptes nyligen, och är ett slags avslut med en tid som var.

”Vi var galna”

– Sempiternal är ett gammal engelskt ord, som betyder evig, för alltid och oföränderlig. Det är vad albumet handlar om. Vi har saker hos oss själva vi inte gillar – men inte kan förändra. Det kan vara vad som helst: ett personlighetsdrag, beroenden eller en sjukdom. Det vi kan göra är att acceptera dem, säger Oliver.

Efter förra turnén rasade Oliver Sykes värld samman.

26-åringen hade levt hela sitt vuxna liv på turné. Till slut kraschlandade han.

– Allt blev för mycket för mig. Vi var unga när vi startade bandet. Vi fick göra saker unga vanligtvis inte gör, och hade sprit i logen varje dag. Vi tog vara på det, vi var galna. Allt gick så fort. Jag såg inte efter mig själv, och var på ett dåligt sätt. Det var på grund av droger, säger han.

Diagnosen en vändning

I flera år blundade Oliver Sykes för sina problem.

– Jag förnekade det, sa att allt var okej. Men det vände när jag accepterade att jag hade ett problem. Ett problem jag inte kunde förändra, men acceptera.

Vad var det för problem?

– Jag diagnosticerades med adhd. Nu får jag medicin mot det. På ett sätt kan man säga att jag självmedicinerade förr. Men det var inte bara drogerna. Det var allting. Hur jag var. Jag hade verkligen problem.

”Sempiternal” handlar om just det. Att acceptera den man är – i stället för att låta det förstöra en.

Religion roten till allt ont

Men den handlar också om religion. När Oliver Sykes behandlades för sitt missbruk, tvingades han söka gud.

– Men jag kunde inte göra det. Varför behöver jag tro på något jag inte tror på för att bli bättre?  Du kan vara din egen frälsning. Religion är roten av all ondska. Religion borde avskaffas inom de närmsta tio åren, säger han.

Han vägrade. Men kom ut som en hel människa.

– Jag har verkligen sett förändringen. Den här turnén är riktigt tam. Vi spelar tidigt och är i säng vid tio. Förr var det bara sprit på ridern. Nu dricker vi smoothies, säger Jordan Fish, som spelar keyboard.

Däckade på Slipknot-sångaren

Men att åka på en ny turné var ett stort steg.

– I början verkade det läskigt att åka på turné igen. Men jag lyckades hitta rätt i det. Jag känner igen tecknen nu, säger Oliver.

– Jag är vildast nu. Oliver hade ett snack med mig, som en pappa, efter Soundwave i Australien. ”Du drack för mycket i går”, sa han. Jag hade däckat på Slipknots Corey Taylor, säger Jordan och skrattar.

Kraven i logen – lokal porr och morötter

En saftpress för att göra smoothies

Morötter och selleri

Strumpor

Hummus

Nötter

Bra mat

– I går hade vi en lokal porrfilm. Den var riktigt äcklig, säger Jordan Fish.

Vill du också ha ett filmiskt bandnamn?

Bring Me the Horizon döpte bandet efter den sista repliken i ”Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl”.

Här är några tips om du vill göra samma sak.

I think this is the beginning of a beautiful friendship. (Casablanca)

Oh, no! It wasn’t the airplanes. It was Beauty killed the Beast. (King Kong)

I was cured all right. (Clockwork Orange)

Where we’re going, we don’t need roads. (Tillbaka till framtiden)

I do wish we could chat longer, but I’m having an old friend for dinner. (När lammen tystnar)

Jack, I swear (Brokeback Mountain)

What a day. What a motherfuckin' day. (Training day)