Bossen glöder
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-23
Bruce Springsteen – en partybomb i Dublin
DUBLIN. Man ser det direkt. I ögonen.
Bruce Springsteen har verkligen längtat efter ännu en sommar på de riktigt stora arenorna.
Han började med att välta omkull en på Irland i går.
Det här är inte den allra bästa Bruce Springsteen-konsert jag sett. Han har bjudit på mer spännande setlistor, han har lyckats sjuda upp mer unik magi än den här regntunga kvällen i Dublin.
Bara att Patti Scialfa stannat hemma i New Jersey för att ta hand om barnens examen dämpar egentligen laddningen en del.
Men Springsteen vill så mycket i kväll. Det syns lång väg, och bara glöden i ögonen lyckas förmodligen tända Dublin-publiken rejält.
”Last to die” skimrar
Den tänder definitivt en rad låtar från senaste albumet ”Magic” som inte alls drabbat mig lika hårt på skiva. Särskilt den dramatiska ”Last to die” skimrar på ett helt nytt sätt i kväll.
Och det är väldigt svårt att inte bli glad när han plockar fram en gammal partybomb som ”Out in the street”. Att den dyker upp redan som fjärde nummer skickar ganska tydliga signaler om vilken sorts kväll som Springsteen tänkt sig.
Visst balanserar han upp med några blå, innerliga moment som en ”The river”, med fint vemodig valsång på slutet, och en fiolstänkt folklåt som ”Magic”.
Men det här är ändå en av tre utsålda kvällar i Dublin inför totalt 120 000 personer, och alla inblandade vet att folk kommit för den sorts stadiumfest som bara just denne artist kan koka ihop.
Så Springsteen plockar fram gamla ”Because the night” och ett Guinness-glatt folkhav böljar.
Sista växeln
Han gör som vanligt ”Badlands” precis när den sista växeln ska läggas i och han lägger in den tårdrivande ”Bobby Jean” mitt i en jublande ”Born to run”-trippel bland extranumren för att ladda ögonblicket med extra emotionell spänning.
Och han släpper fram sitt band i solon på ett ovanligt generöst sätt. Inte minst glädjande får Clarence
Clemons mer utrymme än på länge, och tackar med att blåsa lödigare än på länge.
Han kan ju det här, Bruce.
I början av juli har han hunnit varva upp ordentligt.
Då kommer han till Ullevi.
SÅ BRA VAR LÅTARNA
The promised land
Stabil, värdig öppning. Bruce är laddad och nere hos publiken.
Radio Nowhere
Dundrande version av en livevänlig låt med lödigt Clarence-solo.
Lonesome day
Lite trevande med mogen-Bruce.
Out in the street
En av de allra bästa och mest förlösande han gjort. Första riktiga explosionen.
Gypsy biker
Liten temposänkare om än med snygg gitarrduell mellan Bruce och Little Steven.
Magic
Fint och återhållet med folk-Bruce och Soozie Tyrells fiol.
Reason to believe
Blues-Bruce brölar loss på rostigt munspel i ZZ Top-boogie. Publikfest.
Candy's room
Svettig, febrig attack. Lyfter kvällen ytterligare.
Prove it all night
Och här kommer det igång på allvar.
Darkness on the edge of town
Mäktig, starkt levererad klassiker.
Because the night
Hiten Bruce gav bort till Patti Smith brukar alltid bli en fest när han tar upp den själv. Här blir den värsta röjarskivan.
She's the one
Sjuder av uppriktighet och djungelbubblande ”Mighty Max”-kraft.
Livin' in the future
Bruce är nere i publiken och säger hej och introducerar det politiska temat i låten. Inte hans roligaste nummer, dock.
Mary's place
Nja, inget riktigt party här, trots texten och trots att bandet bygger och bygger.
Waitin' on a sunny day
Hela arenan står upp och sjunger.
The river
Här behöver Bruce knappt sjunga själv.
Devil's arcade
Kvällens hittills mest episka moment, Bruces gitarr ekar mäktigt ut i den mörknande kvällen.
The rising
Lite om arrangerad, lite mer dramatisk, men ändå en rätt seg bräklåt.
Last to die
Klen publikrespons men fin, gitarrdriven romantik med episka gitarrer.
Long walk home
Bruce håller kvar vid det eftertänksamma spåret med ett balanserat vemod. Little Steven får nerver att dallra med solosång.
Badlands
Den här lyckas dramaturg-Bruce alltid lägga in på precis rätt ställe i showen. Irländska nävar flyger i luften.
EXTRANUMMER
Thunder road
En av de fjorton bästa låtar som gjorts. Även i kväll.
Born to run
En av de 23 bästa låtar som gjorts. I kväll ännu bättre.
Bobby Jean
En av de ... ja, jag vet inte men jag blir alltid fånigt fuktig i ögat av den här.
Tenth avenue freeze-out
Kul saxparty på upploppet.
American land
Publikfriar-Bruce ger sig på en fiol-gnölig irländsk folksång. Funkar förstås kanon som final just här.