Inte tillräckligt många bra låtar

Hajpen kring Arctic Monkeys överdriven

Favorite worst nightmare (pubrock)

Domino/Playground

Arctic Monkeys musik saknar två knappar:

”Stopp” och ”paus”.

Precis som på debutalbumet ”Whatever people say I am, that’s what I’m not” rusar musiken fram med våldsam kraft och intensitet.

Och visst är Myspace-generationens Buzzcocks fortfarande ett av Storbritanniens bästa – och yngsta – pubrockband. Slynglarna fångar hela tiden ljudet av krossade pintglas, omkullvälta bord och sönderdansade bardiskar.

Jag hör flera stora ögonblick i det pubertala vrålet. Jag hör att sångaren Alex Turner oavbrutet spottar ur sig briljanta texter.

Men jag hör fortfarande inte ett band som skriver tillräckligt många låtar för att kunna fylla ett helt album.

Den brittiska hypen av Arctic Monkeys är inte orättvis.

Bara överdriven.

Bästa spår: ”Fluorescent adolescent”.

Markus Larsson