Det låter kärvt … men levande
Publicerad 2013-05-30
Så många 
får Queens Of The Stone Age …Like clockwork
ROCK Kartan för musikindustrin har som i många andra industrier ritats om fullständigt på bara fem, sex år. Festivaler går under. Houseartisterna har gått ifrån Stureplansikoner till världsstjärnor med plånbok nog att skänka flera miljoner till välgörenhet. Och på topplistorna har stora rockband svårt att ens nå topp 20.
Att Queens Of The Stone Age är ett av Peace & Loves stora affischnamn samma år som festivalen tvingas ge upp är förstås en slump. Ändå är det väldigt talande för den tid Kalifornienbandet nu återvänder till, sex år efter förra ”Era vulgaris”.
Maestron Josh Homme är förmodligen en av de sista att bry sig om de nya spelreglerna men det låter åtminstone som han är medveten om utvecklingen. Som att han har velat
göra något annorlunda på ”... Like clockwork”. Något som blickar framåt lika mycket som bakåt.
För det är ett förändrat QOTSA vi möter. Ny sättning. Gäster som Mark Lanegan, Trent Reznor, Scissor Sisters Jake Shears, Arctic Monkeys frontman Alex Turner och Sir Elton John. Här finns också få fuzzfinurliga gitarrvurpor som kanske mest av allt varit gruppens signum. Och inte ens när Dave Grohl är tillbaka i studion på drygt hälften av spåren låter hans trumspel särskilt karakteristiskt.
Kantat av en tumultartad period och inspelning, som bland annat har inneburit att trummisen Joey Castillo är ute ur bilden efter tio år i bandet, är det sjätte studioalbumet modigt, nervigt och mindre rifforienterat. Det låter levande men ofta också betydligt mer komplext.
Redan i öppningsspåret ”Keep your eyes peeled” skevar kvintetten i väg i en svårdefinierad men fängslande hybrid av Hommes melodisjäl, snygga Bowie-harmonier och Pink Floyd-stänk. Fint vemodiga ”The vampyre of time and memory” låter som spåret Beatles glömde att spela in på ”The white album”. ”I appear missing” är en vackert släpig sexminuterstripp och
i ”Kalopsia” frontalkrockar psykedeliska reverbverser med en hetsigt punköverstyrd refräng.
”… Like clockwork” är ett kärvt och bångstyrigt album som kräver en hel del av fans som har väntat sedan 2007.
Men om man ska ta den snart fridlysta gitarrocken vidare är det här ett utmärkt sätt att göra det på.