”Dunka mig”-Fridas skiva bara slarvigt trams

Märks att hon skrev den på bara tre veckor

Gasen i botten (Warner)

Låten har både blivit en sommarhit och en debatt. Debatten har rasat om texten, där Frida Muranius sjunger ovanligt frankt om ett ennattsligg med en kille:

”Jag vill se ut som svenska flaggan när du är klar. Mörbultad, underbart. Dunka mig gul och blå.”

Vilket har fått moralpolisen att rycka ut med påslagna sirener och dragna batonger. Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om texten i ”Dunka mig gul och blå” är lämplig eller inte. Bara doppa tårna lite grann. Mest för att jag inte kan ta banal, skånsk reggae på allvar. Jämfört med vad andra artister sjungit om genom åren är sommarplågan lika upprörande som ett myggbett i juni.

Men det är förvånande att enkla pophits fortfarande kan engagera så mycket och så brett. Radiokanaler har vägrat spela låten och författaren Carina Rydberg skrev om kvinnlig sexualitet utifrån kritiken mot ”Dunka mig...” i DN, till exempel.

Och att ”Dunka mig...” anses vara kontroversiell säger en del om synen på kön och sex. Killar kommer överraskande nog, som ni ser i listan härintill, undan med betydligt grövre texter.

Skivans stora problem är annars att nästan inget förtjänar ett höjt och lite förvånat ögonbryn. Musiken är bara slarvigt trams.

Fridas burdusa och rättframma och personliga charm försvinner snabbt i en soppa av proggig reggae, Kelly Clarkson-rock, trist r’n’b, Malmö-romantik, pubertalt tra-la-la, hiphop och lite allvar.

Frida Muranius säger att hon skrev hela skivan på blott tre veckor.

Det märks.

Bästa spår: ”Jag vill va som du”.

http://wwwc.aftonbladet.se/noje/musik/puls-topp.html

Markus Larsson