Fin vemodsrock

Håkan Steen

Hör ännu en supergrupp med Tired Pony – ”The place we ran from”

ROCK När ett gäng artister från olika kända band går ihop och gör en platta under en vecka som ett ”spontant sidoprojekt” blir det ibland intressant – nya sidor av de inblandades artisteri visas upp – men sällan speciellt angeläget.

Gary Lightbodys nya supergrupp Tired Pony lyckas med lite mer än så. Vilket är anmärkningsvärt inte minst då Lightbodys ordinarie jobb är att vara sångare och drivande kraft i Snow Patrol, ett av de mest egendomligt populära brittiska banden på senare år. Här har han slagit sig ihop med sångaren och låtskrivaren Iain Archer, Belle & Sebastians Richard Colburn, producenten Garret ”Jacknife” Lee, Minus 5-mannen Scott McCaughey och, framför allt, Peter Buck från R.E.M.

Med Tired Pony vill Lightbody söka sig mot samma sorts mörka americana som hos Wilco och Calexico, och Buck lyckas väl med att leda musiken in i en fri, ofta drömsk ljudvärld mellan akustiskt och elektriskt.

Lightbody har den brittiska storögdhet inför amerikansk rocktradition som fött mängder av god musik genom åren. Han kanske inte lyckas ta något i en ny riktning på ”The place we ran from” men här finns en hel del väldigt fin vemodsrock.

”Dead american writers” är ett mäktigt bilstereoepos, den förtätade Zooey Deschanel-duetten ”Get on the road” äter sig sakta in i sinnena och ”Held in the arms of your words”, med M Ward på fantastisk gitarr, kan mycket väl vara sommarens vackraste nattballad.

BÄSTA SPÅR: ”Held in the arms of your words”.