Fjäderlätt groove
Publicerad 2012-03-08
Michael Kiwanuka - Home again
POP ”London är världen – om du bor här behöver du inte resa”. Så skrev den brittiske journalisten Fraser Nelson i förra numret av mansmagasinet Port. Det är naturligtvis en sanning med modifikation. Och kanske är jag just för ögonblicket en smula hög på The Big Smoke efter vårens första besök. Men någonstans i citatet finner du nyckeln till Michael Kiwanukas storhet.
Han växte upp i norra London-förorten Muswell Hill uppfostrad av ugandiska föräldrar. Som tonåring spelade han i band inspirerade av kritvit grunge, för att senare hitta hem i en obskyr inspelning av Otis Reddings ”(Sittin’ on) The dock of the bay”. I dag ser han lika mycket fram emot D’Angelos nya album som bluesrockarna Alabama Shakes kommande LP. Kiwanuka tonsätter på sin debut som ingen annan Europas enda sanna metropol.
Sångaren låter så långt bortom sina tjugofyra vårar när rösten svävar fritt över ett fjäderlätt vuxengroove och en smäktande liten kammarorkester. Och visst har flöjten haft en alltför anonym position inom rocken sedan Paul Wellers självbetitlade solodebut kom för exakt tjugo år sedan?
Jämförelser med Bill Withers, Terry Callier och Richie Havens är oundvikliga, men allra mest är ”Home again” ljudet av ett London våren 2012 där världen aldrig är längre än en tunnelbanestation bort.
BÄSTA SPÅR: ”Home again”