Smygstart – sen magi

Håkan Steen

Efter paus chockar Soundtrack of Our Lives med manisk furiös rock

Slutet har börjat för The Soundtrack of Our Lives.

Kvällen de viker åt sitt legendariska debutalbum smyger i gång oväntat försiktigt men slutar i klassisk Soundtrack-magi.

Det är nästan över nu. Ett av Sveriges genom tiderna bästa rockband, tillika ett av de internationellt högst aktade vi någonsin har haft, ägnar den här veckan åt att spela sig igenom hela sin skivkatalog på Södra Teatern.

Ett album per kväll till och med lördag när The Soundtrack of Our Lives gör vad som mycket väl kan vara deras sista konsert någonsin.

Ebbot Lundberg berättar att fans har rest till Stockholm från länder som Chile, England och Finland för att vara med denna tokutsålda första kväll, den som avhandlar bandets debut ”Welcome to the infant freebase” från 1996.

Moderna klassiker

Jag håller den fortfarande som en av de allra bästa svenska rockplattorna.

Den lät som en greatest hits redan då och gör det ännu mer nu, när låtar som ”Instant repeater ’99” och ”Grand Canaria” vuxit till moderna klassiker.

Att Soundtrack har laddat för detta är uppenbart. Ebbot är ovanligt mycket Ebbot, typiskt kufspexig, klackar i väg tamburiner och välter mickstativ.

Men det här bandet har alltid varit en synnerligen levande rockorganism. Så även om det piggar upp att de kör annan låtordning än på skivan får de inte riktigt fart på dramaturgin första timmen.

Det är först efter pausen som det verkligen händer grejer. Men då händer det desto mer.

”Confrontation camp” är som alltid en furiös chock, med pianisten Martin Hederos i maniskt Jerry Lee-läge.

För att inte tala om tidiga ep-spåret ”Galaxy grammophone”, där Mattias Bärjed och Ian Person cementerar ihop en magnifik gitarrvägg. ”Mantra slider” låter Ebbot glida över i gamla Union Carbide-krevaden ”Ring my bell”.

Hela långa 20-låtars­albumet plus diverse singel­spår hinns med men i extranumren släpper Soundtrack på konceptet och fyrar av sånt som ”Sister surround” och nya ”Throw it to the universe” och bandet får nästan släpa Ebbot av scenen.

Omdiskuterad platta

I kväll fortsätter Soundtracks sista resa med den betydligt mer omdiskuterade andra plattan ”Extended revelation”.

Men efter i går förstår vi att det mesta kan hända i veckan.

Ny rapport i Nöjesbladet i morgon.