Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

Mycket nära en klassisk konsert

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-04-04

Nej, det blev ingen klassiker.

Men Mary J Blige är fortfarande bäst.

Tro inget annat. Kanske var förväntningarna för höga?

ingen kommer i närheten Stämningen i den halvfulla Globen blev aldrig så tät att den lyfte taket när Mary J Blige höll hov i 92 minuter. Dock är och förblir hon ouppnåelig. Speciellt tack vare urladdningen "No more drama".

Kanske kan inte en halvfylld arena i Globens storlek erbjuda den bästa miljön för riktigt stora upplevelser?

Kanske kunde Mary J Blige ha kramat ur ännu mer energi och ännu fler tårar ur vissa låtar?

Ibland slarvas några av hitsen och balladerna bort när de förpackas i långa, sammanhängande kavalkader. En modern klassiker som exempelvis "Seven days" tjänar inte på att kortas av, tvärtom.

En sån känslostorm behöver nästan stå för sig själv, den kräver utrymme och större varsamhet för att inte förlora sin styrka.

I vilket fall lyckas inte Mary J Blige frammana en lika helgjuten soulexplosion som de lyriska rapporterna från premiären i New York och tisdagens spelning i Köpenhamn berättat om.

Stämningen blir aldrig så förtätad att den lyfter på Globens tak och skakar om varenda stol på läktaren, oavsett om den är tom eller inte.

Med det inte sagt att Mary J Blige gör ett dussingig, vissa delar är precis så förtvivlat starka som man kan önska sig.

Som i den inledande halvtimmen då Mary snabbt avverkar och binder ihop tidiga och funkiga örhängen som "Mary Jane", "Real love" och "Reminisce". Bandets tjocka trummis håller på att banka sig av stolen och Mary drar fram över hela scenen som en jeansklädd virvelvind.

Eller när det balladspäckade mittenpartiet kulminerar i en förkrossande version av "No more drama".

I den koncentrerar Mary J Blige allt hon vill förmedla från scen på sex intensiva minuter. "No more drama" innehåller all den svartsjuka, sorg, smärta, vrede och dödsångest som hon tidigare pratat om i korta mellansnack eller sjungit om i rysare som "I"m goin" down", "Not gon" cry" och "Your child".

Men det är samtidigt en postitiv gospelpredikan - speciellt eftersom den följs upp av P Diddys och Mario Winans jublande dansgolvsremix - om nyvunnen kärlek, självförtroende och hopp.

Efter den urladdningen blir till och med den lyckliga berusningen i "Everything" och den kraftfulla forceringen i "Family affair" som små efterskalv i jämförelse - trots att låtarnas framförande är briljant.

I "No more drama" är Mary J Blige ouppnåelig.

Ingen annan soulartist kommer i närheten av hennes utlevelse.

Ingen.

Mary J Blige Plats: Globen, Stockholm. Publik: Runt 7 000. Längd: 92 minuter. Bäst: "No more drama", "I"m goin" down" och "Family affair". Sämst: Korta snutten av "Beautiful day". Fråga: När hände det sist att en stor soulartist började i tid?

Markus Larsson

Följ ämnen i artikeln