Soundtracks stora kväll i New York
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-03-12
Soundtrack of Our Lives & Silverbullit
NEW YORK
Plats: CBGB's, New York. Publik: Över 400 och knökfullt. Längd: Sammanlagt bortåt 5 timmar. Bäst: Soundtracks "21st century rip off". Sämst: De slarvar bort "Firmament vacation". Fråga: När kommer Rolling Stone-recensionen?
- Tonight I'm standing on top of the world, sjunger Ebbot Lundberg under sin stora kväll i New York.
Det kanske är att ta i.
Men visst gör Soundtrack of Our Lives succé på CBGB's - och får klassiska journalister från Rolling Stone att dansa i extas.
Det är David Fricke som dansar.
Han har skrivit i Rolling Stone i alla tider, är expert på New Yorks underground-scen och om ni nånsin sett en dokumentär om exempelvis Lou Reed känner ni garanterat igen honom.
Nu står han - säkert 50 år gammal men alltjämt med utseendet hos en genomsnittlig Ramones-medlem 1976 - precis bakom mig i den rätt så infernaliska trängseln framme vid scenen på CBGB's och kollar Soundtrack of Our Lives.
Och det är uppenbart att Mister Fricke gillar vad han ser och hör.
När göteborgarna samlar sig till sina mest enade, intensiva attacker inte bara ler han brett - han bryter mot rockjournalistikens hederskodex och ger sig ut i extatisk dans över det skitiga betonggolvet.
Jag förstår precis.
För det är precis som under alla de där magiska spelningarna i Sverige förra sommaren - så tungt, så tajt och så explosivt att man nästan bara kan skratta.
Det gäller just den här kvällen, bandets första i mentala hemlandet USA, "Sister surround", "Instant repeater 99" och "21st century rip off", med Ebbot på språng ute i publiken, slitande i mikrofonsladen som en galen hund.
I de numren är de hur löjligt det än kan låta, ett av världens bästa rockband och det undgår ju inte en sån som David Fricke.
Synd bara att han - och alla andra journalister och branschmoguler som trängs framför scenen - inte får se bandet i absolut toppform.
Så är det nämligen.
Trots den uppenbara laddningen förlorar sextetten, alltid extremt lynnig, tidvis sitt fokus och en potentiell killer som "Firmament vacation" låter onödigt tam.
Så har Soundtrack chans till genombrott?
Det vet jag inte.
Men de lär få fina recensioner framöver ...
Silverbullit - som går under namnet Citizen Bird i USA, eftersom Bob Seger råkar ha ett kompband som heter Silver Bullet - får säkert beröm de också. Även de kan faktiskt krama ur sig ännu större magi, men det var länge sedan CBGB"s-publiken såg det älskade Suicide och ett bättre, mer nervdallrande och skrämmande substitut än Silverbullit, med den hotfullt stirrande Simon Ohlsson längst fram vid scenkanten, finns inte att tillgå.
Någonstans.
Fotnot: I natt spelade även Sahara Hotnights och The Plan på CBGB's. Läs recension i morgondagens Aftonbladet.
Tidigare artiklar:
Per Bjurman