På väg åt rätt håll

Att jämföra Bright Eyes med Bob Dylan känns extra relevant nu

helskärm

Cassadaga (pop)

När Conor Oberst parallellsläppte det elektroniskt orienterade albumet ”Digital ash in a digital urn” och det folkiga ”I’m wide awake it’s morning” var inte bara sistnämnda platta bättre. Det mer akustiska uttrycket tycktes också ligga honom närmare hjärtat.

”Cassadaga” bekräftar att det var åt det hållet han ville vidare. Oberst bekänner sig här än mer till Dylan- och Waterboys-traditionen, med steelguitar och fiol.

Han har jämförts med Dylan förr, men nu, när han nästan helt mognat ifrån den emogapiga desperationen och snarare bygger sin lyrik kring reflektioner, känns det extra relevant.

Texterna funderar mycket kring mening i livet, allvaret dominerar ordvridandet men humorn lurar ständigt under ytan. Hör bara ”Soul singer in a session band”.

Det finns även en ny stadga i ”Cassadaga”, musikaliskt. Oberst har aldrig skrivit en jämnare samling låtar och Bright Eyes låter mer som ett band än någonsin, inte minst i singeln ”Four winds”.

Conor Oberst må själv inte veta vart han ska, men det låter som att han är på helt rätt väg.

Bästa spår: ”I must belong somewhere”.

http://wwwc.aftonbladet.se/noje/musik/puls-topp.html

Håkan Steen