Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Helge

Den omedelbara poplyckan saknas

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-23

skönt skirt sound The Magic Numbers svävar friare och lösare på nya plattan.

POP Ett av de säkraste tecknen på att en låt är riktigt bra är att den känns välbekant första gången man hör den. Andra gången låter den ofta redan som en klassiker.

Väldigt många låtar kändes så på The Magic Numbers självbetitlade debutalbum 2005, nästan lika många på uppföljaren ”Those the brokes” året därpå.

Albumen bjöd på genuint välskriven popmusik som var alldeles för trygg i sig själv för att ens försöka maskera vilka Fleetwood Mac-, Beach Boys- och T he Mamas & The Papas-dominerade delar av skivhyllan som den kom ifrån.

Det var väldigt svårt att inte falla pladask på stället för de två långhåriga syskon­paren från London och deras varma, vänliga popmusik. Direkthet var ett nyckelord i förhållandet till The Magic Numbers.

Efter fyra år av familjebildande, diverse sidoprojekt och lite semester är bandet tillbaka på skiva. Och den här gången får vi lyssna lite mer för att låtarna ska hoppa upp och slänga sig i famnen.

The runaway” svävar friare och lösare än tidigare skivor, stämningarna vill vara lite modernare och melodierna är inte ­lika okonstlat tidlösa.

Det är inte nödvändigtvis något negativt. Och självklart vill inte The Magic Numbers göra samma skiva en gång till, fyra år senare.

Romeo Stodart skriver ömsint och sant om kärlekens alla sidor och två av de starkaste låtarna – ”Why did you call” och ”Throwing my heart away” – lyfts inte minst av att Angela Gannon och Michele Stodart står vid mikrofonen. Jag tycker dessutom verkligen om den skira skönheten i soundet, särskilt studio­räven Robert Kirbys stråkarrangemang som blev de sista han gjorde innan han gick bort i fjol.

Ändå är det svårt att bli riktigt lika omtumlad som av de två första albumen. Ibland kryper känslan på att Romeo Stodart och isländske medproducenten Valgeir Sigurðsson gömmer svagare melodier bakom mer utmanande produktion.

Jag inser att The Magic Numbers vill vidare men kan inte låta bli att sakna känslan av omedelbar poplycka.

Förhoppningsvis mognar den fram med tiden.

Följ ämnen i artikeln